uppåt väggarna

fotovägg photowall ikea ramar bröllop

Hej måndag kväll.

Var tog du vägen kära måndag? Jag gick upp när det var mörkt och kom hem när det var mörkt.
Förvisso en dag full av skratt och energi och till och med Drop-In på barnens fritids, men ändå.
Var kom mörkret ifrån minsann?

fotovägg photowall ikea ramar bröllop
Där står mannen och måttar och tänker så där Doktor Snuggles-aktigt som bara han kan.
Ni vet, jag flaxar med armarna och förklarar hur jag tänkt och visar utprintade skisser och han som ska göra allt enligt konstens alla regler och gnider sig så där på hakan, eller mer, håller sig om hakan.
Just så där Doktor Snuggles aktigt.

fotovägg photowall ikea ramar bröllop

fotovägg photowall ikea ramar bröllop
Det som skulle läggas så där mycket möda på, vilket ju är självklart och jag är otroligt glad att mannen löste det på sitt extremt petnoga sätt eftersom mitt flygiga och Det-löser-sig tänk inte hör så bra ihop med att tavlor ska hamna i symmetriska raka rader.
Där är han en klippa.
Det som för mig hade tagit troligen en vecka till, eftersom det redan tagit över ett år att ta tag i det av olika anledningar. Livet kallas vi det kort och gott. Och att jag prioriterade bort att få upp minnen på väggen. Men Livet i största allmänhet. Och kanske också för det blev en smula övermäktigt.
När man har en noggrann man och ett hus som vårt, finns väldigt lite utrymme för sneda tavelrader, tom för mig. Så tack och lov att han tog tag i det. Puh!

fotovägg photowall ikea ramar bröllop
Men det var inte lätt. Det ska poängteras.
Symmetri och att det som skulle suttit på en vägg nu skulle splittras och sättas på två väggar, och så höjden och möbler och att rummet inte fick tippa över visuellt.
Där han är noga med tumstock och vattenpass är jag överkänslig för rum som tippar oproportionerligt åt något håll.

fotovägg photowall ikea ramar bröllop

fotovägg photowall ikea ramar bröllop

Men nu, flera timmar av Doktor Suggles hak-gnidande och filurande om hurivida de stora ska vara lika symmetriskt satta som dom små på ena väggen då frun i huset, ja det var jag, hade klickat hem fel storlekar och miss i antalet (som om inte 32 var gott got kan man tycka….) så fick vi ihop det.
Och medan mannen var den noggranna utav oss (och den som njuter mest utav att vara det) och stod där och balanserade med sina biceps-armar jag konstant ville gå och klämma lite på, så satte jag en pizza deg och hällde upp varsitt glas rött…
Man ska ju göra det man är bra på känner jag.
Och jag har aldrig skrävlat om att noggrannhet är min starka sida.
Pedanteri absolut, men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete som mamma brukade säga.

Så, en annan dag ska jag visa resultatet.
Försmäckrande (ja jag vet att det ordet inte finns) fint.
Tills dess får ni njuta av mannen in action.
Inte så illa det en måndag kan jag tycka.

Kram

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *