strandhäng anno öland

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

Klockan är 10:24 och vi är en bit in i Österrike.
Det är ju fantastiskt bedårande att åka på stora fina motorvägar som kantas av enorma alpkedjor så långt ögat når.
Även för mig med hisnande höjdskräck.
Och en högst förvånande rädsla för broar.
Vi passerar många.
Mitt fladdriga hjärta är oroligt då.
Lite så där harigt att man vill spänna tårna och sympatibromsa med mannen.
Som jag vet har allt på det klara, ändå.

Vi startade vår resa mot Kroatien och Rovinj i söndagskväll och avverkade 113 mil i ett sträck.
Testade en ny rutt detta året och får jag avgöra har den hittills varit den mest effektiva gentemot våra andra år genom Europa.
Jag vet att jag är mer ivrig att anlända målet så snabbt det bara går än vad min man är.
Det kan jag ha förståelse för.

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

Jag drar vår rutt lite kort så man fråga. Om man vill ha råd eller veta.
Om man nu inte själv är på det självklara hur man gör, detta med att bila.
Vi valde att sätta mig i förarsätet hela de första 60 milen.
Landvetter mot färjan i Rödbyhavn Danmark,
Dit är det ca 50 mil om man skarvar lite.
Då passerar man Öresundsbron dessutom. Smidigt. Vi har årsabonnemang och lagt in bilens registreringsnummer. Att passerar gränskontrollen går därför lika snabbt och smidigt som att klicka hem en väldigt snygg outfit på nätet.
Eller shoppa ett par faboulösa skor.
Hepp så är man på dansk mark.
Har man tajmat det förträffligt bra så kommer man en kvart innan färjan ska gå, det gjorde vi.
Dessutom hade jag för engångsskull bokat tur på det fartyget som är det lite trevligare utav Scandlines sex olika. Ibland är mitt planerande nästan för bra.
45 minuter färje som man tillbringar med att på tio minuter utforska vinsortimentet och taxfreen men varje år ändå bli varse att skönhets- och parfymprodukter kan klickas hem så mycket billigare i Sverige via alla nätshoppar så det enda vi ständigt förser oss med är lite roliga vinflaskor vi aldrig testat och som ändå verkar hålla måttet.
Sen sitter man på en vadderad bänk med kropparna mot varandra och säger inte så mycket.
Samlar en slags vaken vila i kroppen under samförstånd.

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

04:30 la fartyget till i Puttgarden och det var dags att fortsätta bilandet med mig bakom ratten.
Man är inte utvilad och pigg som en nyponros men jag har en kärlek till att köra, och ljudboken var på sin upphällning. Då går det mesta.
Det där med ljudboken var en stor anledning till att färden till Rödby gick väfligt galant, trots att jag skulle köra över Öresundsbron, in i tunneln under havet, om det är något jag har större rädsla för än broar så är det just tunnlar, och så över två broar till.
Ljudbok nr tre av Denise Rudberg, koffeintabletter och Ahlgrens bilar så hepp var vi ju över.
När man dock känner att man dygnat, för att ta ett ungdomsord som Julia lärt mig, det är tydligen när kroppen varit vaken 24 timmar, låter ju logiskt, så nickar huvudet utan att man vill.
Man är vaken, man kör, eller bilen kör så ohyggligt mycket på egen drift.
Det där med grön ratt och Pilot Assist är en säkerhet guds anåda.
Men ändå, man kör fast så märker man att man inte klarar det så länge till.
Då väcker man mannen, byter kramar, byter plats och fortsätter genom ett regntungt Tyskland.
För om det var något landet bjöd oss på denna tidiga måndagsmorgon så var det 11 grader och regn.
Att runt nio tiden stanna vid en rastplats för att dinera den fina lyxfrukosten jag stått och lagt möda på innan vi for, kändes inte lockade men ett måste.
Det blev också första bekantskapen med det tyska språket för denna resan.
Jag tycker det är fascinerande att ett land som huserar så mycket engelsktalande gäster ändå inte kan många ord. Eller inga alls.
Nu pratar jag inte generellt utan vid dessa många fina Autostop.
Det jag tycker är ännu mer fascinerande är att dom nog är högst obrydda om det.
Dom pratar sitt språk och jag pratar mitt. Eller ja då engelska och någonslags skoltyska.
Mina frågor om den trasiga kaffemaskinen som inte tog vårt kort löstes med leende och som vi sa när vi var små Händer och Fötter språket.
Så är jag uppväxt.
Min farmor och farfar pratade inte svenska.
Jag pratade inte kroatiska.
Vi redde det ändå.
Med sporadiska ord, och Händer och Fötter.
Det kan vara en stor del av att jag idag är en gestikulerande kvinna.
Jag undertrycker ofta det jag vill ha sagt med markerande gestikulerande.
Eller så ligger det bara i blodet.

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

Vi hade funderingar på att avverka hela Tyskland i ett svep och köra så långt vi orkade i Österrike redan igår men oändliga köer och milslånga vägarbeten gjorde att vi drillades in i myllrigt Munchen och fick lägga drygt en timma på den omvägen.
Då kände kropparna att det där med Österrike och Slovenien som ska passeras, det får ligga på morgondagen. Det ska ju trots allt vara njutningsbart att bila.
Vilket det är.
I jämförelse med när man bilade som liten och dom flesta Autostopen var slitna och hade en hel del att önska har numera bytts ut mot fina otroligt stora byggnader med cafeterior och restauranger och toaletter man skulle kunna dinera sin middag på.
I allafall.
Via appen bokade vi alphotell längs vägen och drog in den bayerska alpluften i lungorna medan vi blev serverade kallt vitt vin och välbehövlig middag i kvällssolen.
Ibland är det skönt när man inte har det så planerat.
När man utifrån det som händer och sker måste kalkylera om.
Det är ju en utav de fina sakerna med att packa bilen och färdas så här.
Flexibiliteten…och för all del all packning man kan ha med sig.

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

Då jag inte ha några fina kamerabilder längs vägen att visa, ni som följer mitt konto på Instagram ser våra färd-foton, men här tänkte jag att jag kan visa från en utav Ölandsdagarna med barnen.
En utav de ljuvliga stranddagarna vi hade.
Vi hade ju turen att utav 8 dagar vara på stranden 6 utav dom.
För att vara Sverige denna början av juli känns det som att vinna lite på Triss.

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

Hur det paddleboardades och badades, solades och lästes.
Just paddleboarden och tältet var årets köp om ni frågar mig.
Båda barnen bemästrade den och mannen roade sig.
Helst ville han såklart också undervisa mig i paddlandets natur men herregud, jag tyckte vattnet var iskallt och med kalkyleringen att jag troligtvis åtminstone någon gång skulle ramla i så kändes det ohumant att ens utsätta sig för vattentemperaturen.
Paddleboarden ligger med här i bilen så än finns hopp för frun tänker jag.

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

öland, strandhäng, roadtrip, europa, kroatien, inzell, autobahn

Barnen. Som älskar Öland.
Som tänker att det är förknippat med sommarlov och ett måste.
Alice som varje år funderar på vilket språk det nu är dom pratar där.
Hon övade på kroatiska och lärde sig räkna till 10 men förstod att det var inte gångbart här på ön.

Barnen. Som längtar efter att också få följa med till Kroatien.
Till mammas land.
Mammas andra land.
Och jag. Jag som längtar efter att få ge dom denna upplevelsen.
Dom ska naturligtvis få följa med.
Lite praktiska saker behöver vara på plats först.
Som kommer göra upplevelsen för ett barn att bila genom Europa lite behagligare.
Därför kändes årets rutt viktig att testa.
Och dom där tio centimeterna som Alice skulle behöva växa för att kunna ta bort bälteskudden och kunna nyttja även baksätenas bekvämligheter, dom har hon matat av till nästa sommar.

Men alltså.
Vi just nu i Österrike på väg mot nästa land, Slovenien.
Men i eftermiddag checkar vi in.
I min faders hemland.
Mitt halva jag.
Herregud det är som julafton i faggorna.

Kramar

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *