the sparrow

[Känsliga läsare varnas]

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Ibland får fåglar tragiskt sätta livet till här vid Järnvitriolhuset.
Ivrigt flyger dom från en gavel till en annan och tror att fönstret inte finns och DUNK låter då så vet vi att det antingen ligger en ohyggligt livlös fågel där eller bara en väldigt medvetslös som efter någon sekund piggnar till, reser sig och skakar luft under fjädrarna igen.

 

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

För dagen av Alice åttaårsfirande skedde det första.
Den lilla sparven Stefan fick tragiskt sätta livet till.
Bara någon timma innan gästerna skulle fladdra in så låg han där den lilla stackaren.

 

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Så vad gör man? Gäster eller inte, vi måste ju ta hand om den stackaren och dagen till ära hade vi ju en hel del fina kartonger att låta bli sista viloplatsen för sparven som barnen döpte till det högst ordinära sparvnamnet Stefan. Kändes som ett…klockrent val.
Så, en vit kartongen med rosa silkespapper, däri fick han vila.

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Sen kom nästa självklara frågeställning för dom två.
Dom som haft ynnesten att inte behöva begrava, eller vara med på begravning, av vare sig människa eller djur, då vet man ju inte riktigt.
Ska man bara ställa lådan i komposten eller ska man gräva ner den och vad händer om han trots allt bara är väldigt medvetslös (han hade då inte rört en fena på en timma) och vaknar upp och då ligger en meter under jord….

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Alice tog rollen som arbetsledare i resonemanget som jag inte lade mig i alls där dom gick nerför slänten och nynnade på Mendelssohns bröllopsmarsch och jag tänkte att ja det är väl en melodi god som någon, huvudsaken är ju att dom själva tycker att det var vördnadsfullt och det gjorde dom.
Alice konstaterade att det där, det var fint nynnat för Sparven Stefan.

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Men det var svårt det där, att gräva så djupt att lådan skulle ligga skyddad.
Att ingen skulle vilja öppna upp locket och ve och fasa äta upp honom.
– Att det ska vara så svårt att bara gräva en bra liten grav, hördes hon muttra lite där nere i slänten intill det dryga 100 år gamla eken, eken som varit med om många ögonblick.
På midsommarafton 2017 fick den bevittna mannens frieri när han gick ner på knä med ögon blanka av ögonblickets rörande känsla. Och nu när ett liv tagit slut.

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Sparven Stefan lades aldrig i jord, trots allt.
Julia var förtvivlad och bekymrad över det där med att man kan faktiskt vakna upp från en koma och då skulle han bli jätterädd och dö (jag lovar alla att han var tyvärr redan kommen till himlen den lilla kraken) men dom resonerade fram att dom ställer honom skymd i komposthögen, där ingen ser honom och där han inte blir rädd om han vaknar….och så nynnades bröllopsmarschen återigen.

Söndag idag. För er som följt mig på Instagram vet att jag spenderat mer tid borta än hemma denna veckan, det har varit ett fasligt flängande över landet med Vadstena tur och retur i måndags, Stockholm tur och retur i tisdags, Flyget upp till Östersund i Onsdags och hyrbil upp till Åre för möten, ner till Östersund på kvällen för att checka in på Nordic Choice för att på torsdagen ta två möten före flyget gick hem mot Landvetter efter mellanlandning och förseningar på Arlanda.
Så ja, den här veckan har varit mastig men fantastiskt härlig och berikande för skrattgroparna, förutom begravningen av Sparven Stefan då kanske vi ska säga.
Men sådant är ju livet, både glädje och sorg tänker jag.
Och mitt i det där vemodet över livets mer grå saker så måste det finnas utrymme, ändå, att låta skrattgroparna bli så där krater-djupa och betydligt fler.

Kramar

 

Maja Carlklint

2 thoughts on “the sparrow

  1. Så himla gulligt <3
    Låt den ligga i komposthögen så kanske andra djur får nytta av den 🙂 livets kretslopp…
    Häng upp ngt som dinglar framför rutan, kanske kan det hjälpa förvirrade fåglar. Vet när mina fönster var nyputsade hände ofta detta..
    Kram

    1. Hej Åsa
      Ja jag vet ju hur dom löser problemet vid stora glas-bullerplank. Tyvärr är ju våra fönster nästan fem meter höga och kruxet för fåglar är att dom är i hörnvinkel så dom tror dom kan flyga rakt igenom hörnet.
      Men jag håller med dig, kretsloppet måste ju också underhållas 🙂
      Kramar maja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *