pillowtalk

 

pillowtalk, carlklint, closeup, dresses, fashion,

 

Ibland säger Livet till dig.
Ibland mjukt i förbifarten men ibland helt brutalt högt.
När det händer, försöker jag alltid slå bort det.
Det är min första, och kanske enda, försvarsmekanism.
Men nu efteråt, nu ikväll, kommer det ikapp och hjärnan fylls till bredden med alla dessa
– Tänk om…

Idag var första gången på evigheter jag kände någon form av oro och bekymmer i kroppen.
– Tänk om…?

Underligt det där.
Jag har legat på intensiven med skärsår i ansiktet och blod överallt efter kraschen med bilen -98 då jag voltade och snurrade runt i 150 meter innan det tog stopp.
Jag har utsatt mig för så många risker att jag egentligen inte borde vara i levande livet, men här står jag.
Inte ens dom gångerna tänkte jag
– Tänk om….?
– Tänk om detta är That’s it…?

 

pillowtalk, carlklint, closeup, dresses, fashion,

 

Idag hände det.
Och jag menar inte att vara så där drama-uber-dramatisk.
Jag bara konstaterar.

Sanningen är ju den att jag är inte så vansinnigt rädd om mig själv.
Har aldrig varit. Kommer troligen aldrig vara.
Jag är ohyggligt rädd om andra.
Men tänker att jag är väl odödlig och om jag inte är det så löser det sig ändå.
Jag har aldrig ont, har sällan oro, jag känner helt enkelt inte efter.
Jag vill inte, har aldrig velat och tycker alltid att andras bekymmer är viktigare att hantera.

För några år sedan opererades jag för cystor på livmodertappen.
Efter det är det täta återkommande kontroller.
Trots detta, är jag den första att missa cellprovstagningar, mammografi i tid etc.
Trots att det finns i släkten. Den onda sjukdomen C.
Ändå, ändå har jag negligerat det onda.

När mannen är utom sig av oro negligerar jag det onda.
Dessutom har jag en ovana att om jag haft ont någonstans en längre tid accepterar jag det som det naturliga. Ja men hjälp så dumt. Men så är sanningen.
Idag fick jag akuttid på Carlanderska och den ena äggledaren behövde snabbt få prover, ultraljud, och undersökning.
Och först när jag låg där, fullkomligt blottad, utlämnad, då kom Livet ikapp och jag tänkte
– Ja va f-n Tänk om…?

 

pillowtalk, carlklint, closeup, dresses, fashion,

Vad gör man om Livet säger åt dig?
Hur resonerar man bort den påbörjade oron i kroppen som nu fått reda på att det fanns inga cystor…där, men symtomen är kvar och kirurg är remitterad.
Vadå remitterad tänkte jag.
Varför ska jag till en kirurg.
Om symtomen för cystor på äggledaren är dom samma som för cystor på tarm, är det då det som är felet?
Livet väckte mig idag.
Jag har ju haft ont ett tag,  men idag vaknade jag till.
När mannen tittar förbryllad med glansiga ögon som kommer av rädsla har jag skrattat bort, skojat bort, försäkrat honom att inget är galet, att det onda inte gör så ont, att det molande onda har avtagit, jag vill aldrig belasta honom med sånt.
Men Tänk om…?

Foton tagna utav självutlösaren på min Sony Nex-5.
Äras den som äras bör.

Kärlek.

 

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *