vi firar alice

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Vi ska väl visa lite födelsedagsfirande känner jag ju när nu detta gick av stapeln där i lördags.
En hel vecka har vi väntat på att få fira Alice åtta års dag och äntligen äntligen blev den ju av den där dagen hon längtat efter så länge.

 

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Vi började ju dagen med ett evigt tassande, vilket var på snudd onödigt eftersom hon ändå legat vaken en timma innan vi kom och bara sov räv när vi sjöng Ja må Hon leva så väggarna buktade i hennes ljuvliga rum.
Men som det lyste i ögonen på henne när vi med famnen full av paket trampade in där pyjamas-klädda och med håret på svaj.

 

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Men vad hade vi då den här dagen månntro.

Vi hade för det första idel solsken för första gången på en vecka, kall bitande vind men solsken.
Vi hade en födelsedagsgeneral, henne ser vi ju där ja, även om fotot mer får in att tänka på Tommy och Annikas mamma i Pippi LÅngstrump, lite lätt lagom 60-tal och väldigt allvarsam. Det var jag ju inte. Lovar.

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Men vad hade vi mer då, förutom en födelsedagsgeneral som älskar att ställa till med kalas, som har en tendens att gå en smula överstyr om du frågar mannen men som till sena natten kan stå och limma ihop dekorationer med värmepistolen, dekorationer som ingen kanske ens ser men som jag vet om att dom finns, det är huvudsaken, att jag vet att jag gjort dom, att dom finns, inte nödvändigtvis att alla ska se dom..

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Men vi hade ju ballonger i rosa som skimrade fint i solen, men som var svåra att få fast i vinden, vi hade idel förväntansfulla barn som kan kunde hålla sig från att gästerna skulle komma, vi hade gäster så för en gångs skull blev det trångt kring bordet. Jag älskar när det är trångt kring bordet.
Och vi hade en lycklig Alice som fick så många fina paket, vi hade fantastiskt god mat och en Nutella Semifreddo tårta som Alice bakat och så hade vi ett dödsfall..
Själv tycker jag det var en eminent blandning av layback och spänning.

 

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Jag kan inte beskriva den där lyckan över att dom här finns i mitt liv.
Ni vet när man känner bubbel inuti och man skrattar så man känner att skrattgroparna bara blir som djupa avgrunder och sockervaddet lägger sig som en fluffig massa kring hjärtat.
Fredriks mamma, det närmaste en mamma som jag har, och så min svägerska.
Två fina kvinnor, om ni bara kunde ana.

 

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Även skorna åkte av efter en stund där mitt i kalasandet, bara det sätter ju en viss stämpel på just partyn känner jag, när skorna ryker…

 

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Vad sa jag mer då, just ja, det där med dödsfallet.
Låter mer dramatiskt än det var när den lilla fågeln Stefan fick sätta livet till en stund innan gästerna skulle anlända. Troligen den största party-dödaren i mannaminne.
Barnen satt ute i tältet och väntande och väntade och vips så har stackaren flugit in i våra stora fönster och trots att vi hoppades att han överlevde kraschen så var förlusten ett faktum.
Men, begravningshölls, Stefan fick en kista med crepe-papper och bröllops-marschen nynnandes på under ceremonin. Just det sista berodde nog mer på att det var den enda sången Alice hade koll på riktigt, inte på att det fanns någon baktanke…

 

carlklint, födelsedag, kalas, sockervaddsludd, nine west, steve madden, closet

 

Kalasandet höll på till sena kvällen och var precis så där varmt, hjärtligt och mjukt för själen som jag hade längtat efter att Alice skulle få.
Den där sorgen jag hela tiden känner över att jag inte kan ge henne min familj hemma hos oss, att min familj med mina bröder och sina familjer väljer att ställa sig utanför, eller mera att stänga mig och oss ute, gör att jag inför varje kalas, varje högtid, varje viktig händelse i livet känner ett så stort vemod över att vara den som levererar beskedet att Nej vi blir ju inte så många runt bordet.
Jag vet att barnen inte på något sätt lastar mig för det, att det är så men skulden är ju ändå min.
Dom tycker ju att det är så konstigt att min familj inte vill vara med oss, att dom inte vill prata med oss, träffa oss, se oss, krama oss, se hur vi bor, var vi bor, se vem Fredrik är, se vem jag har utvecklats till och se och uppleva deras liv när dom bor hemma hos oss.
Så lyckan över att Fredriks familj kom och firande Alice var så överväldigande att jag blev alldeles tårig och mjuk ända in i hjärtat.

En fin kalasdag kan jag lova.
Och Alice, hon hade aldrig haft en bättre dag.
– Mamma, det här var den bästa dagen i hela mitt liv.

Kramar

Maja Carlklint

mannens projekt

trädgård, betong, uppfart, plank, festool, hellyhansen

 

Här sitter jag och gäspar och tänker att Hjälp redan torsdag?
Men var tog den här veckan vägen?
Det har ju varit en jublande rolig vecka kan jag lova, om än något kort, men fartvinden som tycks ligga som en skugga njuter jag lite av.

Jag tänkte att vi kan ju se lite vad mannen och hans projekt bar hän, det där han startade förra året när han göt betongmuren här hemma och hade inte betongen tagit slut så hade vi nog haft fler murar runt om tomten. Han är med betong som jag är med sprayfärg. Lite så.
Men det blir ju bra, det är inte det jag säger, att det inte blir, det är bara tur att betingen tar slut ibland.

trädgård, betong, uppfart, plank, festool, hellyhansen

trädgård, betong, uppfart, plank, festool, hellyhansen

 

Medan jag strosade runt och lekte trädgårdsmästare i helgen (heja mig, allt lever, fortfarande) så började han med konstruktionen till det plank som skall ge oss lite insynsskydd från grannhuset, och ge oss chansen att slippa stirra in på hans kompost när vi sitter ner och äter middag ute på altanen.
Så förutom att jag då lekte trädgårdsmästare smög jag omkring och hade otal ärenden till garaget, eller bara lallade runt lite, för när jag får chansen att beundra honom i arbetskläder så tar jag den alla gånger om. Verkligen.

trädgård, betong, uppfart, plank, festool, hellyhansen

 

Det finns få saker jag lägger mig i när det gäller utemiljön i form utav byggnation.
Oftast för att åsikterna är skilda men också för att jag tänker inredning, han tänker konstruktion. Lite så där manligt och kvinnligt, mjukt och hårt.
Och jag är ju inte logiskt i min tanke what so ever stundtals.
Jag kommer ihåg när vi tömde hela huset och skulle renovera om det. Slipade alla ekgolv och vitoljade, målade alla ytskikt i våra allmänna ytor i en varm silvergrå nyans och barnens rum fick valda tapeter, vi hade täckpapp på golven och jag slipade 28 fönsterbrädor för att eken även där skulle viloljas och mitt i detta kaos, verkligen kaos, och vi åkte fram och tillbaka mellan det gula huset jag hyrde och till detta där vi byggde så kunde jag komma hem en dag och ha spenderat en sjö av pengar på inredningsprylar.
Glatt fiskade jag upp fantastiska plädar och ljusstakar och tjoade – Titta vad vi kan ha i sofforna! och – Dom här kommer passa perfekt i fönstren!

Så i detta skedet, det jag kallar byggstadiet, då lägger jag mig väldigt lite i..men drömmer likväl om slutvisionen. Hur det kommer se ut med krukor och växter, med mjuka detaljer och belysning och jag googlar, till min mans förtret för man ska ju komma på all inspiration själv, inte tjuvkika och snegla på andras idéer.  Vi är helt olika där. Han och jag. Jag formligen älskar att googla på ”trädgårdsinspiration” eller börja följa ett konto på instagram där det översållas av vackra bilder från utomhusmiljön. Inspirationen är ju fantastisk.

trädgård, betong, uppfart, plank, festool, hellyhansen

 

Men där är vi inte än, att uppfarten och framsidan är byggd, inredd och klar. Det dröjer lite.
Men tänk vad härligt den dagen vi får ordning på framsidan…som förvisso sett ut så här i snart 15 år, jag kom till huset för nästan 4 år sedan men vissa saker ska inte stressas, definitivt inte när vi inte alltid varit ense om vad ska göras. Medan han tänkt asfalt skriker hela min inredningskropp att betong är vackert, mjukt och tåligt, skapar mjuka linjer och fin yta, det tål dessutom att köras på.

trädgård, betong, uppfart, plank, festool, hellyhansen

 

Men, en sak i taget och först plank med belysning.
Så vi kan njuta av utomhusmiddagar utan att ha insyn.
Men det är ju inte lätt att inreda en tomt, eller skapa en tomt kanske man säger.
Och det är inte lätt att göra om ifall man ångrar sig när betongen lagd, härdad och stel. Eller har installerat elen till belysningen i betongen.
Planterar man träd eller spränger bort berget är det saker som inte kan göras ogjorda.
Man måste planera och inte vara impulsiv, dessutom eftersom man tenderar att behöva lägga en halv förmögenhet på att få det fint så behöver man finna ett kassavalv med outtömliga resurser eftersom tom det minsta lilla träd, som våra sex stycken klotlönnar vi köpte för två år sedan och som lovade en vidunderlig krona men som fortfarande är fjuttiga i sina bladverk, ändå kostade dom lika mycket som vi har i matkonto i två månader, och vi har ett hyffsat högt sådant. Lite så. Jättedyrt med trädgård summerar vi kvällen. Mycket roligare med skor. Inte sant.
Nu tar jag kväll, hjärnan är trött, barnen har somnat, jag ska förbereda morgondagen och har suttit och  planerat för nästa vecka som kommer blir mer borta än hemma med både Vadstena, Stockholm, Åre, Östersund och så avslutar i Göteborg.
Men livet är härligt summerar vi och snart vänner, snart kommer sommarvärmen tillbaka.
På lördag är det lovat, vilket passar perfekt då vi bjuder in till Alice vuxenkalas med grill och tårta, en tårta hon bakade själv idag, Nutella Semifreddo. Det finns nog ingen godare, eller sötare, eller en större kaloribomb än så men ack så god, och det får ju gå före beach 2019.

Kramar

Maja Carlklint

plantering

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen

 

Årets plantering.
Ska vi se vad det blev utav det, allt det där som fyllde bilen i olika vändor och som jag absolut ville ha ner i jorden oavsett om termometern visade på att det skulle bli frost.
Alltså, vill man ha fint så vill man ju ha fint, då ignorerar jag på något sätt alla olyckskorpar som basunerar ut varningar för frostnätter och snö.
Vi är ju åtminstone i maj, då måste man ju få pryda altanen fin tycker jag ju.

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen

 

Här kan man ju tro att jag redan ha planterat men icke då, jag har bara regisserat kuriosan så att säga.
Krukorna, de fantastiska i betong från Påpall som jag med nöd och lust kan man väl säga, mer låt det nödbedda hållet än åt det lustfyllda, fick in i bilen. 6 stycken stora krukor och så de där två giganterna på översta bilden, men dom fick åka bältade i framsätet. Max på Påpall är minsann finurlig han.

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen

 

Varje år är det lite samma sak. Jag får en akut längtan och lust efter att som senast till 1 maj, eftersom Alice fyller den 3 maj, så vill jag ha skapat altanens känsla. Och varje år säger mannen att det är alldeles för tidigt för det, det räcker till juni, men sedan av någon outgrundlig anledning så ger han med sig på den punkten och städar och skurar med högtrycken och jag tvättar dynor och drömmer om vita parasoller och artwood möbler och att jag vill byta ut våran Loungesoffa mot en i gråbrunt och sedan mynnar allt det där drömmandet ut i att jag vill sälja huset, hitta en sjötomt och bygga nytt.
Bygga ett stort vackert hus i New England stil med ännu större fönsterpartier än vi har och gigantiska dubbeldörrar i glas där man kan öppna upp och ha hela naturen framför sig och altanen ska vara i en enda nivå och med ett kliv är man på gräsmattan och man kan skapa olika ”rum” där på altanen och…
Ja och så håller det på.

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen

 

Men helgen då. Jag gick där med ljudboken i öronen, boken jag började på när jag körde de 110 milen totalt upp och ner till Horndal för jobba men ändå inte betade av den 12 timmar långa ljudboken på, den var ju perfekt att gå där och lyssna på när jag skulle dra fram cellplast från långt under altanen (världens bästa förvaringsyta om 100 kvadrat) och såga upp i  mindre bitar och ha som fylle och dränering i krukorna, kändes lite oekonomiskt att fylla 80 liter jord i varje kruka annars. Men där gick jag iallafall, lyssnade, stannade upp, drog efter andan och mimade – Va? Varje gång mannen försökte prata med mig , ofta mitt i det mest spännande.

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen

 

Hur många gånger jag har fyllt bilen med blommor dom sista två veckorna vet jag inte.
Och jag vet inte heller om jag är nöjd fören allt är i jorden och jag ser helheten.
Jag ville inte ha samma växter som förra året och vår altan som på alla sidor gassar i sol i olika tider på dygnet måste ha växter som tål allt detta, på plussidan kommer även att dom bör vara tåliga och kunna torka ut för om det är något mina o-gröna fingrar verkligen inte kan så är det att hålla liv i blommor.
Helt värdelös är jag på det. Antingen övervattnar jag, undervattnar, glömmer att vattna eller struntar i att vattna. Så egentligen hade vi nog sluppit spendera en mindre förmögenhet år efter år på växter till altanen om vi istället satsade på riktigt bra plastblommor.

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen

 

Dessutom upptäckte jag när jag skulle börja och hade lagt ut alla säckar och tagit fram det jag behövde att mina redskap hade jag förlagt, på något väldigt bra ställe (jodå, hittades senare under altanen, jag sa ju det, perfekt plats, om man minns att man lagt saker där…) så jag rotade runt i barnens strandleksaker och hittade det som jag behövde. Kände att hur viktigt kan det vara att ha just en planteringsspade, fungerar alldeles utmärkt med färggranna pryttlar som på sin höjd kostat någon tia styck.

 

 

Ljusbollarna. Jag tänker alltid på de små underbara stentrollen i Frost när jag ser dom.
Jag letade efter såna förra året, lite för att skapa stämning på kvällen och för att göra stilleben i olika hörn, men då gav jag upp jakten till slut, dessa hittade jag för en oansenlig peng, det är ju då det blir roligt, när man känner att jädrar vilket fynd jag gjorde och så bra det blev. För det blev det.
Först var vi lite osäkra på om dom verkligen kunde ge valuta för pengarna, eller om man får ha förstoringsglas för att ens uppfatta att dom lyser men jag intygar att skenet de ger är så ljuvligt mjukt och vitt och varmt och när skymningen kommer så tänds dom, håller sig så i 8 timmar och sedan slocknar dom.

 

 

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen, solcell

 

Färdigplanterat och renstädat, ännu flera ljusbollar på plats.
Att det blev just så här på denna sidan av huset är första gången, den sidan har varit lite som ytan som gud glömde. Poolen har stått här, en blå sak på stålställning, kopplad med tjocka slangar till värmepumpen och detta är första året vi inte har den på denna platsen, eller någon plats alls för den gick sönder. Barnen är deppiga över det och mamman jublar för just azurblå plastpool ingår inte riktigt i  min färgskala, om vi uttrycker oss lite försiktigt. Dessutom tycker jag att det är mysigare att lasta in hela familjen i bilen och ta oss till en strand och bada istället för att plaska runt i klor men det är ju min åsikt. Och den ändrar jag ju den dagen vi faktiskt bygger den där poolen nersänkt på den ytan ovan som det är tänkt, men då blir den ju inte blå…

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen, solcell

 

Helgen gick i ett skönt tempo. En helg när jag egentligen tycker att det är för långsam lunk och jag vill speeda på lite, medan Mannen skulle nog kunna lunkat lite mer men jag får ju spader av att sitta still och bara låta timmarna passera och känna att livet bara rann ur händerna och nu är det kväll.  Jag njuter såklart av det också, att sitta i soffan och läsa en bok, men eftersom jag alltid tycker att det finns små roliga projekt att ta sig an, men vissa är ju mer roliga än andra, så har jag ingen ro i kroppen till att bara låta dagarna gå. Så medan jag planterade och drömde om att bygga nytt hus började han göra konstruktionen för planket som ska ta bort insynen mot grannhuset.
Det kommer bli helt fantastiskt bra när det är klart.
Planket alltså.

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen, solcell

plantering, trädgård, altan, betong, blommor, plantagen, solcell

 

Två dagar där vi hann med mycket fast ändå hann att ta tillvara på tillsammans-tiden.
Solstolarna som också bars fram från under altanen och mattor är på plats. Det saknas såklart lite detaljer, såna jag inte kan sätta fingret på vad det ska vara, eller vad som saknas, rätt som det är så vet man bara. Det är lite som med ett rum, eller ett hus. Man måste bo in sig lite, känna känslan.
Det landar så fantastiskt skönt det där när altanen är lite mera redo för sommarkvällar och häng.
När värmen har legat på och vi har ju redan haft en mängd grillkvällar och utomhus-middagar och bara det ger sådan energi i kroppen att jag aldrig vill gå in.

Kramar

Maja Carlklint

my blue suede shoes

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

 

Men hur härligt är det inte med färg på skorna?

Jag älskar alla mina skor, men jag tror jag har en lite större kärlek till de som inte hamnar under kategorin svarta. För svarta i all ära, men dom är ju en smula tråkiga när man kan sätta lite färg på fötterna. När jag och mannen gifte oss stoltserade ju mina fötter med att gå gången fram i paljettiga höga klackar som gnistrade i guld.
(finns att se och läsa om under kategorin Vårt Bröllop)

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

 

Mina Blue Suede Shoes. Skodöden.

Där poserar mina skor på trappan där hemma, den där ljuset är perfekt och så där kallt som jag vill ha det men sanningen är ju att jag just nu sitter på ett ganska så trist hotell i Avesta, i mysbyxor, då jag är här uppe i tjänsten. Att hotellet är halvtråkigt hade nog vem som helst stämt in på, ett mer kalt rum har jag nog inte erfarit sedan man bodde i lägergård och rummen bestod på sin höjd av våningssängar längs väggarna och ett litet sängbord. Men det fyller sin funktion. Jobba, Sova, Läsa ut Camilla Läckbergs senaste och facetajma med Alice som nu bara har en natt kvar av sitt sjuåringsliv innan vardagen och glamouren som åttaåring tar fart. Hurra för henne.

 

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

Min resa hit upp började ju tidigt imorse, det tar ungefär 6 timmar att köra med korta pauser och redan en halvtimma in i färden blev det totalstopp pga viltolycka med lastbil, polis och långa köer.
Men sen flöt det på. Till skillnad mot kanske många andra finner jag ju en ro i att ligga och köra på vägarna och fördriva tiden med jobbsamtal, sjunga högt (vem gör väl inte det) och lyssna på en ljudbok.
Rätt som det är var jag ju i Örebro..

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

 

Avesta bjuder på snöregn, eller regnsnö, jag vet inte vilken partikel som har mest mandat idag då det yr åt alla håll och termometern i bilen visade 1 plus när jag körde från Horndal där jag varit och jobbat hos ett historiskt gammalt bolag men för mig en ny bekantskap.

Men vädret har inte varit så längs hela vägen, när jag passerade Stora Hammarsundet var det så förjordans vackert att jag blev alldeles tårig.

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

 

Avesta då..
Jag har ju en liten småförälskelse till alla sådana här småstäder, det är alltid roligt att besöka dom, dom har ett butiksutbud man inte hittar överallt, det är service och roligt och folk ler mot dig.
Så är det vanligtvis.

Men när jag checkade in vid halv sex tiden stängde hela stan efter 30..
Jag som fantiserat om att jag skulle utforska staden och gatorna, se den röda gigantiska dalahästen jag sett på nätet och hitta en bänk vid ett vatten och njuta kvällssolen.

Hur som helst.
Ute far regn och snö mot rutan, matutbudet visar sig mest vara pizzerian på hörnet eller kebaben och inget utav det är något vidare jag. Matjakten tar jag senare. Tänker jag.
Laddar för morgondagen.
Lämna tidigt, upp mot Horndal, jobba några timmar och sedan fara hemåt.
Ramla in i mannens famn av värme.
Som jag längtar.

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

Men skor då.
Och dessa blå.
Dom har funnits i min ägo sedan nästan två år men när jag gjorde om i vår closet så tror jag dom ställdes lite gömda och jag hittade dom häromdagen och fick en sån där lyckokänsla som när barnen hittar en kvarglömd godis i sitt påskägg bland allt crepe-papper när man trodde att allt var slut.
Ni vet känslan?

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

chichilondon, blue suede shoes, high heels, fashion, shoes

 

Blåa skor alltså.
Vi avslutar så.
Och stänger ner med Elvis toner nynnandes i huvudet.
My Blue Suede Shoes…
Skor alltså. Kärlek.
Skodöden-kärlek.
Kort och gott.

 

Maja Carlklint

kärt tecken från förr

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Livet.
Det där underfundiga vi ska befinna oss i och tackla svårigheter som sänker, likväl det berikande som lyfter oss framåt.
Tack och lov har jag mest utav det sista.
Kanske har det mer med mig egen personlighet att göra, inte känna efter, bara blicka framåt, rak i ryggen, huvudet högt, näsan inte mera uppåt än att du uppfattas som ödmjuk, empatisk och kärleksfull.
Skydda dig och dom du älskar från faror och värdesätta sin egen person.
Lite så.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Så vad gör man när Livet kapar dig?
När man känner sig som på fotot ovanför.
När det kapar dig in i själen och hjärtat och gräver och karvar långt i det annars sockervaddsluddiga.
Kapar från tryggheten och vissheten, kastar in dig i det ovetande där jag avskyr att befinna mig. Det jag ofta flytt ifrån, och fortfarande gör.
Vad gör man då?

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Man biter ihop, man greppar tag i halmstrån, man kämpar, gråter och man stretar, trycker käkarna hårt och knyter upp oron i magen, samlar kärlek och kraft ur källor som finns och låter hjärtat tro på det goda i allt. Alla förtjänar en andra chans…..och en fjärde…och en sjunde…och troligen också en 74:e. För visst sjutton gör man väl det. Eller? När vet man att nog är nog och att ett löfte verkligen hålls?

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Men, det var inte det jag skulle skriva om, egentligen men det var dom orden som kom, och jag låter dom stå kvar. Trots at jag suddade, och skrev, och suddade och skrev. Tänkte på transparens och det där som så ofta i allt är jag.
Det där blottläggandet.
Men när jag vänder och vrider på det så är det, just det är ju jag.

Men:

Det jag vill, och ville, är att få berätta om Malin.
Hon som var drivkraften starkare än moderjord.

Våran vänskap började för lite drygt 28 år sedan, varade under etapper i åtta år och fick ett sinande avslut, sedan dess har vi varken setts eller hörts på tjugo år.  Varför den slutade kan nog egentligen bara stavas Livet.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

Malin och jag pluggade till barnskötare i samma klass där på skolan i Mariestad, vi kom båda från samma lilla ort där på Västgötaslätten. Götene och kunde nog inte bärga oss tills vi skulle komma därifrån, jag vill minnas att vi även stod i bostadskö, tillsammans.
Men, Götene var en sådan där ort som är så liten att det egentligen bara finns två läger.
Kyrka eller fotboll.
Och inget utav dom var vi. Vi var ju mer än så.
Fulla av liv, av vilja, av skratt av ett jäklar anamma.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Älskade dans gjorde hon Malin och det var där, i hennes tvåa på Linnegatan som hon lärde mig dansa både bugg och foxtrot, gammaldags som foxtrot ska dansas.
Ett, två, tre och ett tillbaks..Ett, två, tre och ett tillbaks.
Vaggande i takt till Lasse Stefans på cd-spelaren.

Mellan plugg och danser åt vi varma toast med champinjon-stuvning eller kladdkaka med grädde.
Skrattade och dansade och bestämde att redan några dagar senare åker vi på dans i Skara.
En veckas introduktions-snurrande i vardagsrummet fick räcka.
Det blev min inträdesbiljett till ett helt nytt liv.
Sedan dess var jag fast, tack vare Malin.
Det var 1992.
Och jag var ett år in i sjukdomen.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Malins vänskap var fast som en klippa. Jag förstår ju det nu, när jag kilar ihop alla de fragment av minnen jag har tillsammans med henne och utav henne.
Med Malin fanns inga rätt och inga fel. Det var högt i tak och en vänskap som stod över alla skilda åsikter vi hade, för det hade vi.

När jag kraschade med den lilla lånade bilen 1998 och förkunnades med änglavakt, upphittad på en åker bredvid min ihopknycklade bil utan rutor men bilen full av åkerjord och sten, då var det Malin som åkte ner till Falkenberg där jag då bodde, hämtade mig på intensiven, tvättade av blodet och tog med mig hem till sig i Göteborg där hon bodde i en liten etta efter skilsmässan från Anders och där hon försökte lappa ihop sig själv efter den djupa stora sorgen efter sitt barn hon fått begrava.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

Jag fanns inte för henne då, inte så som jag hade funnits nu, i vuxen ålder, jag kunde inte på riktigt sätta mig in i hennes sorg, allt sådant tryckte jag undan….men till mig kom hon utan att blinka, utan krav, bara med en enorm stor famn av trygghet och rakryggad beslutsamhet att vi fixar detta, tillsammans.
Det var så hon var. Hon satte aldrig på sig offerkoftan. Aldrig.
Hon konstaterade att livet blev som det blev och utifrån det fick man rätta sig eller ändra sina planer.
Nu kan jag förstå att mycket av mitt agerande och tankar, grundar sig i det som Malin stod för.
Oavsett om vi då var ense eller oense i sakfrågan.

När jag under ett år vägrat sätta mig själv bakom ratten var det Malin som en dag tvingade mig att våga.
Idag är jag evigt tacksam för det.
– Du får gråta, du får vara hur rädd du vill, det behöver inte gå så fort, vi har inte bråttom, men du måste göra det, om vi så ska stå här vid vägrenen hela natten.
Och jag grät, hysteriskt hulkande och tänkte att jag dör nu, dog jag inte förut så dör jag nu.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Malin hade en pappa, en stor och stark. Han snarkade lika högt som han skrattade och jag förstår vart hon fått den där självkänslan ifrån, tryggheten och tron på sig själv.
Att säga sin åsikt och att stå bakom den. Det kom från honom.

Det var hennes pappa som övningskörde med mig, som vid deras köksbord planerade vart vi skulle åka och när, som följde med och tittade på de alla olika bilar jag läst om och hittat i dagstidningarnas Till-salu annonser. Det var han som stod med näsan under motorhuven och lyssnade på kamremmar och obducerade bromsklossar och damaskers tillstånd, drog upp oljestickor och granskade.
Han som utan att ens tveka kopplade på släpkärran bakpå deras gamla Saab och hjälpte mig att hämta mina första möbler till mitt första egna boende. En soffgrupp i urtvättad rosa sammet för 500 kronor i kvarteret intill dom.
– Mycket bra val, den här kommer bli perfekt.
För honom var jag en extra dotter. Varför tog jag inte tillvara på det?

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Det är Malin som är grunden i den jag blev, som lite så där i mellan-vuxen-landet.
Där i 25 års åldern, Malin var fem år äldre än mig.
Det var också med Malin  jag som 18 åring, utan att fråga om lov tog mammas bil en kväll och åkte till Olstorp utanför Tidan för att dansa till Arvingarna. Åkte motorvägen fram med den gröna övningskörningskylten uppklistrad med maskeringstejp på insidan i den blå Volvo-kombin men redan i Brännebrona hade den halkat ner.. Jag vill minnas att vi lät det vara så. Det här var sex år före kraschen och jag hade ju naturligtvis inget körkort men Malin hade och dansa, det ville vi.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Jag har mycket minnen av Malin. När jag ska göra ett försök att sortera upp dom i rangordning efter årtal är det en omöjlighet. Det flyter ihop.
Dansen är det nav som vi delade.
Hur hon utan att tveka delade sitt då lilla hem med mig, tog med mig till dansklubben i Göteborg som jag senare kom att tävla för, hur vi sent på kvällarna satt i det lilla köket med plats för två och drack te, smörade smaksatt färskost på riskakor och planerade nästa danskväll.
Så många folkparker, rotundor, dansbanor, dansmaror och danskrogar vi besökt hon och jag.

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Någonstans mellan studenten, redo och klara som barnskötare och gick på balen, jag gestaltad som en utmärglad koncentrationsfånge, i en på tok för stor Belle-liknande klänning i mörkrosa taft, då tillsammans med den något äldre Håkan, fantastiskt dansare,  och hade i ren självbevarelsedrift puttat bort Malin från vänskapslistan, dansen var central och sjukdomsförloppet styrde, så försvann hon till landet långt borta och blev Aupair i USA.

Ett år passerade, jag fick brev och vykort, trots att jag puttat bort, trots att jag bildat nytt liv, nya vänner, och for landet runt och dansade, men Malin, hon släppte inte.
En solig dag satt hon där mitt emot mig, i solskenet under parasollen på Götene Gatuköks uteservering och jag vet inte om jag var på väg att flytta till Trollhättan eller om jag redan gjort det men hem kom Malin och vänskapen bands ihop igen för att sedan försvinna igen ytterligare några år efter när Livet åter gjorde entré.

För några veckor sedan låg ett brev i min inkorg.
Några rader från Malin.
Vet inte vart på vägen det brast när vi tappade kontakten för jag har saknat dig…

Jag läste raderna tre gånger, sen skrev jag tillbaka.
Malin bor just nu långt bort, men snart bor hon närmare.
Snart kan vi träffas för att vare sig avstånd eller Livet finns i vägen.
Hon har varit en så stor del av det som sedan blev mitt liv, som blev jag, hon sådde dansen.
Så mycket det gett, så mycket det gav, så mycket det kom i det berömda kölvattnet tack vare det.
Och snart, snart är hon nära, igen.
Nu tänker jag inte tappa bort henne.

Kramar

 

Maja Carlklint

äggjakten

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

 

Så var fyra dagar av påsk urkramade, urvridna och ihopknölade som crepepapper.
Men vilken påsk det blev.
Vilket väder det bjöd på.
Till och med jag som högst ogillar påsken (och nästan inte ens vet varför vi egentligen firar den, mer än att det är fantastiskt skönt att vara ledig och fantastiskt härligt att under fyra dagar ha flyttat ut på altanen.

Altanen som vi (mannen) skurat in i minsta vrå, jag har tvättat alla soffdynor och sytt nya innerkuddar, möblerat ut krukor och gjort början på fint, vi har tom hunnit ta en lång cykeltur, den första i år, till en sjö där vi låg i solen i flera timmar och bara njöt..

Så den här påsken, ja vilken påsk!

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Den här påskaftonen har vi inte haft några barn, inte ens en liten påhälsande påskkärring har vi sett skymten av. Märkligt egentligen.
När vi var små kunde man knappt bärga sig innan man satt och knåpade det ena påskkortet efter det andra uppe vid skrivbordet i flickrummet. Ritade ovala ägg och påskkärringar på kvast och skrev Glad påsk önskar Ija (Ja jag kallades så som barn, Ija)
Och så ner med allt i en korg, på med utklädnad, röda kinder, svarta fräknar, schalette på och kjol med förkläde, hejhopp.
Och vilka vinter man kammade hem. Hela korgen full av godis och grannar en smula uttröttade. Troligen. Jag var alltid ihärdig som barn (då också) och hade nog det där All-in tänket redan då kan jag tro.

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy
Hur som helst, ni vet ju redan att påskharens ankomst, som Alice längtat mest efter, näst efter sin födelsedag som går av stapeln om en vecka, den kom redan förra lördagen.
När jag tidigt, för man visste ju inte när Alice skulle få för sig att vilja ut och leta, smög ut i röda gummistövlar och halvklädd pyjamas och gömde påskäggen (ni minns Humle och Dumle?) och påskpresent-påsarna… Ja nu kanske just påsarna inte fick sådan omsorg i det där gömmandet när jag nu ser bilderna efteråt, riktigt så mycket möda gjorde jag tydligen inte i att dölja dom på bästa sätt…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Och knappt hade solen gått upp fören Alice stod vid fotänden och med sitt gestikulerande funderade på om vi skulle ut och leta påskägg före eller efter frukosten.
Om påskharen hade varit där under natten, om det där ljudet hon hört var han eller något helt annat.

Den där frukosten som jag knappt hunnit fundera på (jo såklart att jag hade men det sa jag ju inte till Alice, man fick ju försöka finta bort henne lite)
– Vi kanske kan sätta på lite kaffe först Alice……du brukat ju inte vakna fören om en timma…minst…?!
– Näää men tänk om Påskharen varit här?!
Ja, det där med traditioner och jultomten, påskharen, tandfen och alla varelser jag någonsin valt att spinna vidare på, jag får någonstans skylla mig själv att det blir otroligt uppjagat där i barnasinnet men jag måste erkänna att jag kan inte hejda mig.
Någonstans lider mitt arma sockervaddsluddiga hjärta av att det finns barn som aldrig ens sett skymten av vare sig tomte, påskkärringar eller påskharen och då skulle jag bara vilja ta alla i famnen och på bästa övertygande sätt förklara att jodå, dom finns. Allihopa finns.
På riktigt.

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Det är i den är tidiga arla-morgon-stunden som dom röda gummistövlarna blir ett faktum att klaffsa omkring i ute i den daggblöta trädgården, allt för att hitta det perfekta gömstället nummer ett.
Trots att barnen letat efter sina ägg just i denna trädgården flera gånger och att varenda pryl jag gömmer i någon form utav skattjakt ala Sjörövarkaptenen Enok eller vid kalas så tror jag ju att dom vet, år efter år precis vart dom skall gå men nej, icke, dom springer alltid åt fel håll, åt motsatt håll och så blir jag så där gurgligt lycklig i hjärtat och tänker att Åh dom har barnasinnet kvar. Dom låter med flit mamma tro att dom inte vet var dom ska leta.
Fast dom vet…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy
Här stod dom då en stund och studerade vegetationen och visste ju inte att det inte fanns något där och hur ska man veta det när man inte hade den blekaste om vad man letar efter.
Förra året var äggen målade i guld med knallrosa rosett, året innan minns jag inte och i år är det kaniner.

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Ett tag trodde jag faktiskt att Alice var på väg att ge upp en smula men sen samlade hon kraft igen och vände huvudet mot där jag alltid gömmer saker…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Rhododendron!
Perfekt gömma vid äggjakt.
Fast jag hade ju klämt in de stackars äggen en smula långt , jag erkänner det…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

 

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

 

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Men, välgömda eller inte.
Årets påskäggsjakt löpte väl ut och lyckliga barn hittade både godis, nya sneakers, hår-snoddar, armband och lite smått i sina ägg.
Det är fint det där.
Att det finns en tacksamhet för påhittet.
Jag hoppas jag får hålla på länge.
Att det inte ska ebba ut i att påhittet istället ska ersättas med en slant i handen.
Så där som vissa gör.
Ger barnen en slant i handen och välmenligt säger – Så kan du köpa något du önskar.
Tanken är god. Tanken är jättefin. Jag säger inget annat.
Men jag hoppas för min egen skull, att jag aldrig ska behöva sluta med påhittandet, att man hellre vill ha det, istället för en slant i handen.
För till syvende och sist så utstår jag gärna fler brännblåsor av limpistolen, bara jag får fortsätta med traditioner, lite hitte på, lite sagor och lite som min man säger ”Lite för mycket”.
Jag är gärna Lite för mycket.

Kramar

Maja Carlklint

påskäggen

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

 

GLAD PÅSK på er alla fina.

Ja idag springer nog, troligen, de flesta barn under 13 år och letar i varenda skrymsle och vrå efter påskharens framgång av att ha lämnat lite ägg och presenter gömda.

Och hos oss fortsätter traditionen med att just hålla påskharen vid liv för om det är något som hör barndomen till så är det väl alla dessa sagor, sägner och traditioner.

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

 

Hos oss, eller till oss, kom påskharen redan förra lördagen då barnen detta året inte är hemma men, påskägg är lika viktigt för dom som för mig, eller tvärtom.
Det är troligen ännu viktigare för mig att få fortsätta med skapandet och påhittandet utav det som blir årets påskägg år efter år.

För påskäggen är viktiga. Iallafall för Alice som fortfarande är övertygad om att Påskharen är lika verklig som jultomten och det finns ingen som kan berätta hur allt hänger ihop mer övertygande än henne.
Det är nästan så jag själv börjar tro..

Man, ska vi titta hur dom blev i år?

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

Det absolut bästa med att låta pysselhjärnan löpa amok är att man kan plocka fram och återanvända äggen år efter år.
Det absolut sämsta torde väl vara alla dom brännblåsor jag ådrog mig då jag skulle limma fast alla små detaljer med limpistolen.
Fyra stycken kan jag stoltsera med.
Verkligen Aj, men vad gör man inte.

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

Priset för överambitiös kan möjligen delas ut när man plockar fram rouget ur sminklådan och börjar lägga lite lätt makeup på äggen..
Att man klipper isär hårdekorationer och älskar att barnens pyssellådor är så fyllda av allsköns pryttlar klappar man liksom händerna åt så där barnsligt förtjust och smyger upp och ner i trappan där man står nere i tvättstugan och smyger och nynnar och lyssnar med ett öra spänt så inga små barnfötter kommer nertassande.

 

 

Förutom de två äggen som liknade Humle och Dumles påskiga kusiner fick även tjejerna nya våriga sneakers som present. Hur länge dom får vara vita låter vi vara osagt.
Dom var iallafall fina första dagen…

 

2019 års påskägg.
Ta-daaa!
Så här blev dom.
Imorgon ska jag visa hur det gick med äggjakten när de hittades.
Men tills dess önskar jag alla en fantastiskt påskaftons kväll från vår soliga altan.

Kramar

Maja Carlklint

påskris – check

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Knappt hinner man packa ihop och stuva undan julsakerna i sina lådor fören det är dags för nästa lilla happening.
Påsken.
Ja då ska det pyntas och dekoreras, vara fjädrar och harar och påskägg i stort och smått.
Vi ska få mer eller mindre prestations-stress över vilken accent-färg som ska dingla i riset detta år.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Jag kan omöjligt säga att jag är en älskare utav påsk.
Jo jag älskar ju att göra fint med lite dekoration så länge det inte är färgglatt utan mest vitt och betong som barnen sa.
Dessutom tänker jag återvinning när det gäller påskriset och plockar ner det från vinden år efter år.
Och i år var det rena rama lyckan för fjädrarna från i fjol satt tom kvar.
Jamen tänk så finurligt och tidseffektivt.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Det där med påsk har jag annars otroligt lätt att glömma.
För mig är det en högtid, och kommer nog alltid att vara, som jag bara glömmer bort.
Rätt som det är så finns den.
Jag påminns redan i början av april i butikerna som redan då dignar över av gult påskpynt men dit hör ju inte jag.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

I vårt kök uppe på fläktkåpan står en vit tupp.
En väldigt stor och reslig tupp med enorm röd tuppkam.
Den där tuppen har det tvistats om lite vid frukostbordet förra veckan mellan Alice och Julia där Alice ville ha det till att det var en höna, medan Julia och Fredrik kämpade för att det var en tupp.
– Men Alice hur tänker du nu, hönor är ju bruna? Sa Julia lite väl bryskt.
– Fast mamma gillar ju inte färg Julia, så hon köpte en vit höna, har du inte sett vårt hem? Ingen färg, bara grått grått…

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Nu är inte det riktigt sant fick jag flika in och försvara mig där jag stor i badrummet.
Vi har ju både rosa och mörkblått som accentfärger till allt det grå.
Det höll hon med om.
Det är väldigt mycket rosa toner i hennes och Julias rum, men annars mest gråskala, så tuppen var visst en väldigt vit höna, med tuppkam..
Vi gav upp där.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar
Men i riset i år, igen, hamnade dom handgjorda fina fjädrarna i dimrosa och prickigt.
Jag älskar dom där prickiga.
Så nu kan ju påsken komma då känner jag.
Riset på plats, vi har jobbat av en hektisk arbetsvecka fylld med gapskratt och fantastiska klienter, äggjakten gick av stapeln redan förra helgen då vi firar påsk utan barnen detta året, för första gången på tre år vilket fick Alice att bli en smula nervös över Påskharens vetskap eller inte.
Hon resonerade som så att hem till oss hittade han ju, det fick dom ju bevis på i lördags.
Men undrar om han även nu då hittar hem till pappa och Linda?
Man kanske borde skrivit en lapp kände hon.
Med karta och så..

Jag önskar alla en fantastisk skärtorsdag.
Oavsett om man fått in ris, tuppar, kycklingar eller inget påskpynt alls.
För jag håller fast vid tanken, att det där med påsk, det är som med Triss:
Plötsligt händer det…

Kramar

Maja Carlklint

puttekulor

puttekulor, putta kula, glaskulor,

 

Kommer ni ihåg dom här?
Skolgårdslek i tidiga barnår.
Puttekulan. Glaskulan. Ja vilka namn har den mer månntro?

puttekulor, putta kula, glaskulor,

När vi var små spelade vi massor, både hemma och på skolgården. Man byggde de små tornen och ömsom vann ömsom förlorade de käraste kulorna man hade.
På barnens skola spelar dom massor, det är det säkraste vårtecknet som finns tror jag, när kulspelandet kommer igång.
Inte bara att det är försnillans roligt, det binder ihop alla över åldrar och skapar en fantastisk gemenskap, när man puttar kulor spelar det ju sällan roll om du går i förskoleklass eller femman.
Förbaskat fint det där.

Det skiljer sig ju dock lite det där puttandet kan vi slå fast här hemma.
För Julia och klasskompisarna gäller det att följa reglerna och att vinna.
För Alice del handlar det mest om känslan att ha alla dessa fantastiska kulor i sin ägo, att ha gjort en riktigt bra byteshandel, ni vet om du får mina tre Prickisar så får jag din största Aquabits.

puttekulor, putta kula, glaskulor,
För högvärdes-godset, det är dessa mina vänner. Åtminstone om man frågar Alice.
Kulorna stora som golfbollar.
Att dom har ett högre värde för henne än för någon annan hör troligen också ihop med att dom här, dom fick hon av sin hjärtevän V.
Han och hon som skriver lappar och brev till varandra, med pussar och kramar och Älskar dig orden.
Han och hon som knappt vågar prata med varandra utanför klassrummet men som förenades i prat över kul-puttandet.
Just det var lycka den dagen hon kom hem.
– Mamma idag har V och jag pratat med varandra! Och så fick jag hans finaste kula…
Och någon dag efter gav han henne kula nummer två.
Jamen hjälp så sockervadds-sött den där sjuårsförälskelsen är.

puttekulor, putta kula, glaskulor,

 

Visste ni att alla kulor har namn? Det visste inte jag. Men tänk vad klokt och viktigt det är med små barn omkring sig som kommer med kunskap även till min gamla hjärna.
Det är Slime, Kattögon, Stenisar, Spagetti, Vattenkulor, prickisar, Suddisar, Äggisar, Aquabits och Thunder… sen finns det ju troligen några hundra till för den riktigt inbitne men dit hör ingen av dom ännu. Tack och lov kanske. För då måste jag nog sätta mig in i namnen lite mer.
Just nu får man en himlande blick från Alice när jag inte lägger namnen på minnet utan frågar lika vetgirigt och nyfiket varje gång.

puttekulor, putta kula, glaskulor,

För som sagt för Alice tror jag det mer handlar om känslan av mängden och hur vackra dom är.
Helst skulle hon vilja ha med sig hela kulpåsen till skolan men ställer vi den på vägen mäter den 10 kilo, så ni förstår ju. Det är som en icapåse full. Det blir lätt så när det är arvegods efter äldre syskon.
Nu har hon sansat sig och lägger bara ner en kulpåse som kanske uppnår en vikt av 5 kg. Vilket vi såklart har åsikter om men så länge hon själv bär sin ryggsäck så får hon väl kånka guldgruvan fram och tillbaka tänker vi.

puttekulor, putta kula, glaskulor,

puttekulor, putta kula, glaskulor,
Så vårtecken kan komma i olika skepnader slår vi fast.
Det handlar inte bara om att damma av utemöblerna och avnjuta kaffet lutad mot en solvarm husvägg, eller att med ett fantastiskt lyckorus få magasinera alla vinterskor i klädkammaren och med lystna blickar säga Jamen Hej och Välkomna fram till alla vackra pumps och sommarskor.
Det handlar inte heller bara om att äntligen montera upp studsmattan i trädgården och hoppas att nätet håller en säsong till.
Det kan handla om något så enkelt och vackert som att se en hel skolgård förenas i puttekulor och se hur dom sitter där lite på tok för lättklädda men med toppluvor på, och förhandlar fram och tillbaka över kulors värde, inte värde i kronor, utan värde för hjärtat och ögat.

Puttekulor alltså.
Vissa saker vinner över generationer.
Fina saker det.
Och slår skärm med hästlängder.

Kramar

Maja Carlklint

firande av 46

 

Låt oss titta lite på hur vi som bäst firande maken, mannen, kärleken och barnens bonuspappa.

Hej Lördag.
Hej Solsken.
Hej Sovmorgon och uppdukad frukost utav barnen.

Vilken strålande solskensdag vi har här där vi bor.
Nästan så man sitter och får läderhud och djup rynka ovan näsan för man måste kisa hela tiden.
Eftersom jag är så evinnerligt dålig på att ta fram mina solglasögon så att jag kisar får jag ju skylla mig själv för kan jag tro.

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

I tisdags firade vi ju mannen som  kunde klicka i siffran 46 och det tänkte jag att vi drar igenom lite.
Jag slutade ju lite tidigare och hämtade barnen och åkte hem och fixade inför middagsplanerna.
Vi dukade lite lätt, barnen plockade blommor och så bakade vi klart tårtan.
Självklart tårta och inte vilken som helst men det visar jag längre ner.

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Laxfjäril med räkor och goda tillbehör skulle vi laga..
När vi var i fiskaffären förklarade Alice för alla som var där att när man ändå nu hade tagit sig dit så kunde man lika gärna köpa ett gäng havskräftor, det kan man aldrig få för många av om man frågar henne. Det och räkor. Våra räkor stekte vi lätt i olja och vitlök. Laxen fick bara en touch av salt och peppar och mer eller mindre bara sa Hej i pannan (och till 1 kg smör, man måste ha mängder med smör)

 

 

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Gott vin hade vi såklart också, det hade dock mannen själv fått åka förbi och botanisera bland, och nu det sista har han kommit hem med idel goda spanjorer. Det italienska har vi nästan klivit ifrån och det vita franska och kroatiska är inte riktigt värme för ännu.
Vitt vin hör nästan ihop med värme, altan-häng och grill. Lite så.

 

Och så det bästa.
Att få fira!
är det något barnen älskar att göra så är det att fira. Sjunga och Hipp Hipp Hurra’a för kung och fosterland och sen formligen drösa presenter över vederbörande.
Och det finns nog ingen som är så tacksam att ge hemma-snidade presenter till som mannen.
Han öppnar sakta, vänder, vrider och frågar och dom berättar och så kan det hålla på en evighet.

 

Vi har ju en minst sagt pysslig dam i huset som älskar att skapa, och varje gång blir jag så där otroligt imponerad hur hon kommer på allt, och att allt som är kartong och limpistol får en fantastisk match in heaven. Här var det ett födelsedagskort med vev..

 

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Tårta hade vi ju också på firandet.
Trots att den såg så lätt och enkel ut att göra så var det verkligen lite trickigare än man kan tro att skapa en vidunderlig godistårta som troligen gav oss årets rekommenderade intag av socker.
Men vad gör man inte när någon fyller år kan jag tycka.
Sen kanske vi troligen ska uppgradera den lite till nästa gång men på det stora hela fick den 10 av 10 när barnen röstade….medan vi vuxna satt och försökte peta ihopklibbade polly och dajmkolor ur tänderna.
Men det är ju så livet är.
Tänker jag.

 


Kola-remmarna som skulle vara med som dekoration gav en direkt aha-upplevelse till 80-talet när man alltid fick köpa en påse och så hade man den nästan hela kvällen.
Jag knöt alltid knutar och bet av, och så knöt man nästa knut och knöt av.
Faktiskt trodde jag inte att det skulle vara så lätt att hitta de här snörena (eller remmarna) men en klassiker går väl aldrig ur tiden.

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Såklart hade vi lite andra presenter också och inte bara hemmasnickrade.
Fukt och energigivande hudkräm (som kanske inte var önskad men som jag tyckte behövs) och så lite snygga kläder. (som var önskade)
Det där med firande måste ju vara det bästa som finns.
Jag går verkligen igång på alla cylindrar när det vankas kalas och födelsedagar och turligt nog, troligen, så glömde jag köpa hem ballonger annars hade nog köket tippat över en smula.
Ballonger och PomPoms, finns det något mer kalasigt än det?
Det måste ju kvitta om  man firar 46 eller 11, vissa saker passar alltid.
Iallafall om jag är kalas-general.

Firande av mannen, kärleken, maken och bonuspappan: Check.

Happy Lördag.

 

 

 

 

 

 

 

Maja Carlklint