vårt midsommar

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Hur mår ni vänner?
Firat klart midsommar eller fortlöper den fortfarande?
Jag har precis kommit hem med barnen från strandhäng där vi invigde Alice nya flamingo och låt oss summera timmarna med att Ja Flamingon var toppen (jag såg inte röken av barnen på tre timmar, inget tjat om fika, bulle, glass eller annat) men hjälp anåda vad den tog tid att 1: blåsa upp (syrebrist 17 gånger) och 2: Vad den tog tid att få ur luften i rackarn.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Midsommarafton då, ska vi titta lite vad vi gjorde?
Dagen var ju lite som vanligt uppdelad i tre.
Midsommar frukost med flagghissande och gnolande Nationalsången. Ett måste varje flaghiss och Fredrik tar tonen.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Sedan fix av den i särklass lyxigaste picknick-korg vi kan åbringa för här ska icke saknas ett endaste dugg i forn utav Midsommarlunch-ingredienser, picknick eller inte. Vissa saker ger man inte avkall på.
Jag tillhör ju gärna den där sorten som varje år skulle vilja ha det på samma sätt, fast med lite förändringar, fast ändå hålla fast vid det fina i traditionen men i år fick jag ge med mig för de andra tog lite mandat i att inte vilja åka till sedvanligt Midsommarfirande med stångdans och spelmansgille.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Förra året var det så enormt mycket folk vid Gunnebo Slott och barnen som jag skulle vilja tvinga ut på traditioner bönade om att kan vi strunta i det där och bara vara vi. Inte bli halvt ihjälkörda av barnvagnar och föräldrar i foppatofflor som jagar barn över halva planen eller folk som sätter sig på våran filt eller spiller på Alice (som skedde förra året och hon tog enormt illa vid sig, att ”har folk inget hyfs mamma??”)
Så ja, man vill ju att Midsommar ska förknippas med glädje, skratt, närhet och på snudd för mycket jordgubbar så vi packade för picknick i det gröna och tog sikte på våran gamla ek, det var ju trots allt där Fredrik gick ner på knä och friade för två år sedan och sånt ska ju också uppmärksammas och minnas denna afton.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Där satt vi, med midsommarstången och på snudd för mycket mat och fika, gott i glasen och presenter fick vi tom, handgjorda pärlplatte-stänger i 3D, ni som ser min instagram har sett det, och så passade vi på att spela lite spel där ute också. Man måste ju ta stunderna när de kommer att inviga spel.
Speciellt när mamman klassade ut pappan totalt i Finurligt med Astrid. Heja mig.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Lagom när knotten kom och solen gick bakom slöjmoln kände vi att nu hade vi firat lunchen klar och sen eftermiddag hade påbörjats och gästerna skulle ju komma där på kvällen och innan dess behövde vi jaga bort regnet som drog över i kaskad. Jag som den possitiva obotliga optimisten som var femte minut tittar ut mellan regnskurarna och konstaterar att det klarnar nog upp till slut, och tog varje liten ljusblå skymt av himlen som ett säkert på tecken på att vi skulle kunna duka upp för middagen utomhus.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

För att inte vara så långrandiga så summerar vi så här:
Dukade upp ute och gjorde altanen fin. Drog in allt i köket. Dukade upp utomhus igen och såg med glädje att molnen skingrade sig. Fredrik monterade värmefläkt under bordet. Ute.
Googlar efter husmorskurer att hålla knotten stångna. Hittar inget.
Förbereder välkomstdryck och tilltugg. Ute. Får jaga bort skatan som också hon älskar fröknäcke. Uppenbarligen. Gästerna kommer. Härligaste Gedda med famnen full av fantastiska tillbehör för grill så vi på snudd klarar oss i tio år framöver. Behöver jag en påtala att min man befann sig i himlen här. Grill-Himlen. Ni vet när det lyser i ögonen. Spännande minsann.

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

midsommar, hemnet-knarka, sockervaddsludd, midsommarstång, surr

Välkomstdrink utomhus. Sen kom regnet. Skatan kom senare och åt upp det jag råkade lämna obevakat när vi tog rundtur inomhus. Skatan ser vår altan som delikatessdisken på Saluhallen. Här bjuds korvar och kött, och fröknäcke.
Drog bort dukningen från altanen och fick duka upp i köket. Jag ogillar att sitta i vårt kök. Vet egentligen inte varför men troligen för att jag är uppväxt med att ha en matsal i finrummet där man åt middag. Eller så är det bara en ren och skär protest från kroppen som tycker att har vi klivit över tröskeln i juni ska alla måltider inmundigas utomhus. Det är sen gammalt.
Hur som helst så firade vi midsommarmiddag där i köket med så mycket skratt och surr-prat att småtimmarna nästan tog slut och jag tom glömde bort att plocka fram snackset, och att tårtan åts vid tiotiden och barnen somnade i soffan, och vi fortsatte prata och nysta i varenda ämne som bara löpte in i varandra och skrattet sitter i magen och bubblar upp hela tiden, och rynkorna, de där kråksparkarna bara blir djupare och djupare och man lär sig nya uttryck som Hemnet-knarka. Dör så roligt. Eller att fler män än min man somnar i alla filmer man väljer att titta på så att man nu lärt sig att välja film enbart efter sitt eget intresse för mannen somnar ändå. Men ändå. Hemnet-knarka. Det roligaste är ju att även jag gör det. Hemnet-knarkar. Gud ja. På jättekonstiga objekt dessutom. Som man vet att man aldrig skulle ha råd med eller på platsen man inte vill bo. Men ändå. Det är ju så roligt. Att titta in hur husen ser ut. Knycka lite idéer här och där.  Evinnerligt roligt.
Sen tog kvällen slut. Efter timmar av prat och skratt. Om länder och resor. Om golf och whisky. Om jobb och uppdrag. Om livet. Om likheterna. Och allt inbäddat i skrattet.

Midsommarafton. Ljuvligt. Vilken dag det blev. Och vilken kväll det blev.
Och jag måste skriva in Geddas reflektion här, direkt taget ur Pippi:
”Om man inte går hem så kan man ju inte komma tillbaka”

Kramar

Maja Carlklint

gammeldags skoldag

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Dagen före midsommar idag. Ikväll ska det läggas blommor under kudden och drömmas om framtida män för barnen. Om vi ska tro skrock och sägner. Som det var förr.

Det där med hur det var förr i tiden är ju en smula fascinerande. Inte minst för dom små som inte kan begripa att det funnits en värld innan smartphones och surfplattor och bärbara datorer.
Att det alltid varit som det är nu, det dom föddes in i och det är ju inte konstigt.

Därför är så evinnerligt underbart att barnens skola håller fast vid sin tradition för jag vet inte vilket år i ordningen, att arrangera den Gammeldagsa Skoldagen för ettorna.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Förväntningarna på den här dagen sätter inga gränser och det pratas och längtas om och till den redan i förskoleklass. Men, dagen är och förblir dedikerad klass ett. En hord med åttaåring som ibland har närmare fantasin än verkligheten. Vad passar väl då bättre?

Den här dagen, en solig varm tisdag i början på juni fick jag ynnesten att fotografera dom ljuvliga gammeldagsabarnen och det var ju en ren fröjd när dom stod där, tisslande, tasslande, vad ska hända idag, vad ska ske, och när och vem ska göra hyss och vad blir straffet.
För straff, det vet man att det blir, så var det förr.
Det vet ju alla som kan sin Astrid Lindgren.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Och Astrid Lindgren, det är något som dom här barnen kan.
Hela året har dom haft det som tema och ni må tro att det är med lysande blick vi får höra om Ronja och Min Allra käraste syster och Mio min Mio här vid middagsbordet och mina små är uppväxta på just Astrid, själv tycker jag hon är en kulturskatt som borde tas in i läroplanen på alla skolor.. men vi får vara tacksamma att just fröken Julia är en ren och skär Astrid-älskare av rang.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Men dagen då.
Spänningen som låg i luften redan på parkeringen och kläderna som var valda sedan länge, samma utklädnad som storasyster haft när det var deras klass som skulle ha det. Och det var väldigt noga att det blev Madicken likt, att Alice ville vara lite så där mellanrik. Inte fattig som Madickens klasskompis Mia utan lite mera rik ville hon allt vara.
Men busig, absolut. Och straff, absolut det ville hon ha.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

För dom hade ju pratat om det där, hur det var förr i skolan, att man bara fick skriva med höger hand, att man fick smisk på fingrarna, att man fick stå i skamvrån och att man satt två och två vid bänkar och när man skulle svara på frågor ställde man sig snällt upp och neg och svarade, och man fick absolut inte säga frökens namn utan hennes efternamn.
Det var mycket tissel där på trappan om vad fröknarna heter i efternamn och hur man skulle komma ihåg det, och vilka som hade övat på att niga och Alice var helt begeistrad över hela arrangemanget och prov-neg både en och två gånger här hemma innan hon fick in den rätta som hon sa.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Barnen har världens finaste och snällaste och mest omtänksamma godhjärtade fröknar till vardags men just den här dagen var det skärpa i tonen och barnen njöt som att dom hade lagt vantarna på en väldigt stor godispåse, ju strängare fröken lät, desto mer myste dom.
– Åh jag hoppas verkligen att dom kommer vara jättestränga, sa Alice på morgonen.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Luskamning på led, stort rött äpple till fröken som visade sig vara (påhittat) pallat i grannens trädgård, det blev skamvrån på det barnet, och flertalet hamnade där också för det där med efternamnen.
Det var inte lätt att vara barn förr. Det tror jag alla kunde summera dagen.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

 

Men det var inte bara jobbigt att vara barn förr, det var hiskeligt spännande och roligt också. Och man hade ju inte samma material i skolan som man hade nu för tiden, som lillfröken sa när hon berättade på bred Östgötska. Förr ja då hade man griffeltavlor men just den här dagen, berättade Alice, hade skolan fått en stor fin leverans med papper, kan ni tänka er, från den fina fina fabriken Gullringsbo och dom fick testa kattjok förklarade hon vid middagsbordet, det var mycket dyrt och ovanligt. (Det heter egentligen Kautschuk och användes som suddgummi)

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Skriva med bläckpenna fick dom, en riktig med en fjäder som man doppade i bläckburken och dom fick äta smörgåsar i papper på rasten, precis som förr, för då hade man med sig lunch, om man nu hade så gott ställt, annars fick man med sig en kall rå, eller kokt potatis fick vi lära oss också.

Den här dagen är nästan hela skolan involverad och alla spelar med, så även Rektor Andreas som blev Överlärare och kom in i klassrummet och utförde de hårdare straffen.
Som Alice fick. Till glädje kan jag säga för när jag kom och hämtade sprang hon mot mig och tjoade att hon minsann fått pisk av Rektorn och att hon skrek tre gånger.
Själv ser jag ju bara Madicken framför mig när Mia tar Överlärarens plånbok och klättrar upp på taket och sen ska få straff för att hon inte säger något.

ags, astrid lindgren, aspen, världens finaste skola, sträng, straff, rektor

Gammeldagsskoldag.
Så mycket förväntan och längtan och pirr i kroppen ända ner i tårna på små barn.
Så fina allihopa att sockervaddssluddet stannade kvar länge i kroppen och det är en ynnest att veta att barnen fick uppleva det här, att fröknar och pedagoger lägger ner så mycket möda och ork på att ge barnen det här. In i den minsta av detaljer.
Den där Astrid. Den där Skolan.
De där fröknarna.
De där barnen.
Gammeldagsskoldag.
Vilken grej!

Maja Carlklint

nationaldagen

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

 

Ska vi ta och titta lite på hur vi i La Familija firade Sveriges Nationaldag…när vi nu närmar oss nästa högtid Midsommar kändes det lite nödtvunget att först få presentera Sveriges Födelsedag. Liksom.
Ingen nämnd ingen glömd. Lite så.

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Vi kallar inlägget Nationaldagen men borde troligen döpa om det till
Hur många Chokladbollar kan man äta till frukost eller Borde inte varje dag börja som en enda stor Nutella-smörgås.

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Vi berättar från början, det borde ju vara det mest rättvisa mot alla tänker jag.
En enormt varm klibbig kvalmig dag fyllde Sverige år.
Fortfarande lite panik över att kameran är trasig, eller, displayen är trasig så man ser ingenting, allt går på känsla och ett hum och så får man hoppas på skicklighet helt enkelt.

Här i huset började  dagen i lugn mak med kaffe i sängen och flagg-hissande och Nationalsången i moll  för att sedan göra oss fina innan det var dags att fara på frukost-mingel hos nyfunna vänner Gedda.

Är det något jag har en smått förälskelse i så är det just det.
Vänskap, nyfunnen och fin, i vuxen ålder.
Med människor som snabbt hittar in i det sockervaddsluddiga och som jag helst bara vill paketera in där och aldrig släppa ut. Dom där som får huden att krusa sig i nya skrattgropar och där gapskrattet liksom bara bubblar i magen och när det vill ge sig ut ur kroppen nästan krullar sig tårna. Där dom gemensamma faktorerna bara fylls på hela tiden och man skulle vilja adoptera vederbörande in i familjen.
Känner ni igen?

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Hos Gedda är det här med Nationaldagsfrukost en traditionsenlig sammankomst med gamla, nya och lite-på-känn-vänner och mitt i allt det där ville dom ha oss.
Ynnest må jag säga.
Så vi tillsammans med då dryga 50 gäster från olika sammanhang minglade runt på altanen, i denna värmen, och tog skydd i skuggan när det behövdes, tog pratstunder med nya ansikten när man fick tillfälle eller nästan krockade där man tagit sikte på en fläktig plats i vinddraget.

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Men hur var det nu jag började…
Chokladbollar och Nutella.

Den där frukosten som Geddas annonserat att det lite opretentiöst skulle vara lite kaffe och fralla…
Där presenterades ett bord som bågnade av olika brödsorter, pålägg, ostar, ägg, skurna frukter, grönsaker och så klart Nutella. Men inte minst hembakade stora (skojar inte) alldeles fluffigt mjuka kanelbullar, jag älskar hembakat och speciellt fluffiga bullar, men där fanns ju flarn fyllda med nutella, och hemrullade chokladbollar med kokos och ni kan ju själva föreställa er lystern i barnens, i alla barnens ögon, när dom till frukost, för att fira Sverige, får äta inte  mindre än tre nutella smörgåsar och fem chokladbollar.
Vem är inte i himlen då.

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Som vi haft koll på väderprognosen dagarna före, både vi och Gedda.
Men där hade vi ju inte behövt oroa oss, för i 15 års tid som denna tradition har funnits har det varit sol vareviga gång. Bara det är ju värt att fira en smula. Så det gjorde vi ju det också.
Vi tar alla chanser vi får att hedra och hylla.

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Barnen som varit kloka och plockat med sig solfjädrarna vi köpte i Kroatien förra året var troligen dom som valt den smartaste accessoaren för dagen, Alice viftades med så mycket att den till och med gick sönder, men den skulden får nog hamna på mig tror jag.

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

nationaldag, sveriges dag, hylla sverige, chokladbollar, frukost

Där hade ni vår Nationaldag.
Hur vi firade den och var vi tillbringade dagen.
Hur vi fick så mycket kärlek och skratt i kroppen att vi långt in på dagen for hem och packade badväskan för här skulle det bli årets första bad minsann.
Det är ju lite så där, att varför sprida ut dom goda sakerna när man kan klämma ihop det på en och samma dag.
Och nästa år, då är det dags igen.
För Sverige, det ska firas, och vänner, det ska man ha omkring sig.

Kramar

Maja Carlklint

skolavslutningen

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

 

Så kom ju den där dagen när sommarlovet skulle ta vid där skolan slutade.
Där ännu ett år av studier, prov och nya kunskaper skulle firas och hurras och det ska sjungas Idas sommarvisa och popdängor, det ska hållas tal och tackas av barn i klass 5 då nya äventyr på nya skolor väntar för dom och förskolebarnen som skall börja Förskoleklass till hösten ska tackas av och det är så mycket känslor och så fint att jag varje år tänker att jag klarar inte av mer fulgråt.
Ni vet den där fulgråten som börjar någonstans i bröstet och letar sig uppåt, den får bröstkorgen att häva sig och stocka sig och man är bara millimetrar ifrån att hulka fram tårar som blandas med snorig näsa och mitt i allt detta ska man komma ihåg att andas.
Det är fulgråt.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Lider man av sentimental inkontinens som jag gör så vet man att all typ av rörelse i känslorna får det att brista, all förväntan i luften, all lycka, alla ballonger och flaggan hissad.
Alla fina och barnen  som står där så stolt på utomhus-scenen med sina kunskapsnycklar kring halsen och bara pöser över av stolthet över att ha klarat det.
För stolta ska dom vara.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Denna skolavslutningsdagen var det inte vår vecka så det har skickats klänningar mellan husen för att Julia inte kunnat bestämma sig om hon ville ha byxdress, vara gul, eller vit, eller klänning och jag som jobbade 50 mil bort dagarna före, Linda som bakade tårtan till buffen medan jag hade packat kaffekorgen och gjort buketter till barnen. Presenterna till fröknarna var inslagna i cellofan och hemmagjorda barna-kort satt fast i turkost krullade snören.
Att sluta skolan är ett litet projekt.
Och fulgråten är ett faktum.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Skolavslutningarna på Aspen vill man aldrig vara utan. Man önskar att alla skulle kunna får uppleva dom. Att barn ska slippa fira skolavslutning i gymnastikhallar, att den gammeldagsa traditionen ska komma tillbaka. Kyrkan eller skolgården. Något utav det.
För det är så fint det där och väderprognosen hölls ständigt ett vakande öga på för dom varnade för regn och skyfall och jag tror att jag kan prata för alla föräldrar på den här skolan att det finns inga andra alternativ när vi tänker Skolavslutning.
Den ska ju vara utomhus. Punkt.
Vi ska stå där som en samlad klutt och skratta, klappa händerna, höra tal, fulgråta, låta kamerorna smattra, sjunga med till Nationalsången och sen sitta i gröngräset runt skolgården och äta så mycket tårta från buffen att man varje år tänker att Jag borde tagit en klänning med resår.
Det finns inga andra alternativ än utomhus.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Dagen för händelsen hängde gråa moln på himlen och paraplyet fick följa med, tjugo minuter in i sånger och applåder kom regnet. Tårtor bars under tak (det är ungefär 60 tårtor på dom där borden) och markiser vevades ut över dom barnen som hade ynnesten att stå längst bak, till de längre fram gick jackor i skyttetrafik från föräldrar i publiken men efter lite avbrott var allt igång igen.
Vad är det Lill-Babs alltid sa: The Show must go on

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Men sen, regnet kom av sig, himlen sprack upp, tårtor bars ut och gräset fylldes snabbt av filtar och picknick-korgar, barn som tjoar Tårta och föräldrar och pedagoger som kramas och önskar Glad Sommar och föräldrar man inte sett på länge får man chansen att krama om och ta igen lite av det senaste nya i dess liv och allt det där bäddas in i det sockervaddsluddiga precis där jag vill ha det och då tänker jag alltid: Fy fabian vad jag är tacksam att mina barn kom in på Aspen.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Barnen då. Glada över sommarlov även om dom skall gå några dagar på sommarlovsfritids till veckan när vår vecka tar vid och jag behöver jobba, men sen, sen är det sommarlov.
Ett sommarlov som börjar med en vecka Öland i huset vi hyrt.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Glada över kunskap och färdigheter och vänskap.
Elin och Julia som är oskiljaktiga och har sån trygghet i varandra, Alice som har bästa vännen  Saga och så fina Viggo vid sin sida. Det där åttaårs-kära och nära.
Allt dom lärt sig detta året, bara att ha hittat nyckeln till läsning är ju som att kliva in i en helt ny värld av möjligheter och från att ha suttit att ljuda varje bokstav på mjölkpaketen vid frukosten ramlar hela meningar ur henne utan tveksamhet eller snubbel.

skolavslutning, examen, sluta skolan, sockervadd, vänskap, kärlek

Vänskapen och tryggheten.
Dom där.
Sockervaddsluddigt och fint.
Som skolavslutningarna på Aspen.
Tacksam över pedagoger, tacksam över att få vara med, tacksam över att man håller på traditioner, tacksam för fröken-kramar och öppenhet.
Och: Heja ännu ett år.
Välkommen Sommarlov.

Maja Carlklint

horndal tur och retur

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Toddelo!

Här står jag i ett hav av lupiner.
Jag älskar lupiner. Dikesblomma och lite utstött står den ofta där i horder i dikesrenar och längs vägarna. Ståtlig och vacker och skäms inte alls för sig. Det ska den ju såklart inte heller.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Igår landade jag hemma tämligen sent efter att att varit till Horndal, dryga 50 mil bort, under två dagar och jobbat. Jag är alltid borta två dagar när det blir så långt att köra så redan i måndags när barnen var lämnade på skolan, omkramade och märkta med läppstiftspussar på kinderna och pannan så for jag vidare uppåt landet.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Sala blev stoppet för övernattningen, har ni varit i Sala? Denna gamla bruksort som visade sig vara så vacker, så vänlig och så lugn. En otroligt fröjd att checka in på hotell Tinget efter dryga 7 timmar i bil, solen som sken, jag i min tyllkjol och människor som ler och skrattar så det landar så där gott i hjärtat.
På hotellets innergård fanns en prunkande oas där jag mitt i kväll-solen serverades kaffe och bara kunde landa i det stilla en stund innan jag tänkte att det här Sala, det måste jag utforska.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Utforska kan vara en smula att ta i och överdriva för så mycket ansträngning kanske det inte blev men jag tog en promenad i kvällsljuset och lyssnade på ljudboken och fick lite steg i hälsoappen och jag tycker nog att dryga 5000 steg en dag när jag suttit still i bilen i över 7 timmar är en smula Heja mig.
Sala var iallafall fint. Lite Madicken hus i den delen där jag befann mig och bara det gör hjärtat alldeles mjukt och mört kan jag tycka.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Dag två startade lite väl tidigt ansåg kroppen då jag suttit uppe och jobbat till sena natten trots att ögonen for igen på tok för många gånger, men så är ju mitt jobb, bara för att jag kör bil genom halva landet så har jag ju klienter under tiden där jag behöver lösa case som mailas in, rings in eller bara måste styras upp och lösas. Och summan av den kardemumman blir ju att man får jobba när man kommit fram, för nästa dag är ju inbokad med möten och ytterligare 7 timmar hem i bil.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Så kroppen tyckte att klockan plingade lite väl tidigt men tisdagen skulle bjuda på möten i Horndal och dit var det 45 minuter att köra från Sala.
Men lön för mödan fick jag verkligen kan jag säga, de här damerna som sköter produktionen och logistiken på just det företaget jag skulle besöka, de är ljuvliga att komma upp till.
En hord av starka kvinnor med så mycket skinn på näsan, skratt i blick och spjuver-egenskaper att en svag man skulle lägga benen på ryggen och springa därifrån.
Jag älskar det! Alla gånger.
Några timmar senare skulle jag fara hemåt igen och det var där och då jag körde förbi detta hav av lupiner. Och där stod dom. Ljuvliga rosa som man nästan inte ser här nere hos oss men där, där fanns dom och nästan sträckte på sig ännu mer och tjoade ta oss med hem.
Såklart tänkte jag.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Så med hem fick jag ett fång lupiner, som idag knöts till fina buketter med vita sidenband att ge barnen på skolavslutningen. Ljuvligt ljusrosa stolta starka dikesblommor. Som klarade hela resan hem och kvicknade till i sin slokenhet efter några minuter i vatten.
Bara en sån sak.

Starka nackar jämför jag lupinerna med.
Kanske är det därför jag älskar dom.
Att dom påminner om stolthet och rakryggad självkänsla.
Att det är okej att slokna lite men att med näring och kärlek lyfter du kraft igen.
Jag kanske är en lupin.
Vi säger så.

Kramar

Maja Carlklint

vitchokladmousse tårta

tåra, student, kalas, chokladmousse, cake

 

Den där tårtan vänner.
Så god att chokladmousse-döden nalkas.
Så frestande god att jag så här 5 år efter min stora 40 årsfest tänker putta på er receptet igen.
Ducka den som vill.
Men jag tar inget ansvar för framtida beroende och eventuella fallgropar i det där
– Jamen åh, jag som skulle satsa helhjärtat på Beach 2019!
För det mina vänner, kan man lätt hoppa över, tack vare denna. Eller pga denna.
Och Tack och Lov för det!
Tänker ju att nu med alla annalkande kalas som står och gömmer sig bakom nästa knut, det är student och dop och någon som ska gifta sig och någon som ska fylla år, någon som slutar skolan och så dom där dagarna när man bara känner för en riktigt god Knock-out tårta bara-därför-att.

Den här är så enkel och kan göras flera dagar i förväg.
Perfekt för en sån där planerande planerare som jag som avskyr att göra saker i sista stund när det vaknas fina gäster ute vid entrén, eller när man bara känner för att som sagt, Idag är en bra tårt-dag.
Redo?
Här kommer receptet.
Varning dock för att man mer än villigt står där undangömd i en vrå och slickar bunken ren från moussen, med andan lätt i halsen för att bli påkommen…
VIT CHOKLADMOUSSE TÅRTA
 
Pajskalet:
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 dl råsocker
1 krm salt
100 gram smält smör
Blanda till en pajdej.
Tryck ut i springform
(gärna upp på kanterna, det blir snyggt sedan med den stelnade moussen)
 på ca 25 cm diameter
Grädda i ugnen på 200 grader ca tio minuter
Moussen:
 
3 dl grädde som vispas lätt
100 gram vit choklad som smälts över vattenbad
Rivet skal av en lime plus lite utav saften
1 gelatinblad
2 äggulor
Lägg i det blöta gelatinbladet i den varma chokladen så den smälter.
Rör ner lite av den smälta chokladen i den lätt vispade grädden.
RÖR, vispa inte.
Ta i resten.
Ner med limeskal och limesaft
Rör ner en gula i taget.
Klart.
Ner med den härliga moussen i det svalnade pajskalet.
Stå emot frestelsen att slicka bunken (Lycka till)
In i frysen.
Ta fram och dekorera 15 minuter innan ni ska skära upp den.
Då slipper man gå på med förskäraren som jag fick på ovan nämnda kalas trots att det var dryga 30 grader utomhus.
Jag valde syrenblad och rosa rosor från grannens trädgård.
Och Hallon.
Har man ingen granne som har blommor så tar man vad man haver i det egna skafferiet.
Tårtbakar-dags alltså.
Jag älskar att baka tårtor.
En period i livet bakade jag bröd varje dag. Göta petter vad jäst och mjöl vi kånkade hem då.
En annan period var det småkakor. Mördeg. Dör så gott.
Sen tårtor.
Jag tycker nog att alla små och stora tillfällen kräver tårtor istället för glass.
Tårtor, även dessa enkla och förberedda känns ju lite mer gottigt att servera på bordet oavsett om det bara är vi i familjen eller några fler.
Behöver man egentligen någon speciell anledning för att skära upp en god smaskig tårta?

Lycka till!

Kramar


Fotot: Jominsann, visst är det väl frun på själva bemärkelsedagen 2014…
Maja Carlklint

kvinnliga riddare

riddare, nordiska räven, tornespel, lans, förebild

 

Hej
Ska vi prata lite om riddare idag? Det där som ofta, för att inte säga alltid, enbart förknippas med män som slänger med det halvlånga håret och ljudet från stövlar ekar mot stengolv i de gamla riddarborgarna medan slängkappan böjer sig efter vinddraget runt brynjan. Den där brynjan som jag alltid funderar över hur dom kan röra sig i. Alltid eller oftast är dom i färd med att rädda någon fager mö i nöd eller bara försvara sitt kungarike och dess prinsessa. Alltid eller oftast till tonerna av ett låt som sedan ligger på topplistorna i veckor, såklart också den sjungen av en man.

Vart jag vill komma är, att vi nog alla är uppväxta med bilden av att alla riddare, ståtliga eller inte, är män. Oavsett om det är produktion utav Disney eller traditionsenlig Ivanhoe på nyårsdagen.
Det är pojkar som ofta eller alltid är dom som leker dessa riddare, och uppmuntras till det, medan flickorna med glädje kliver i prinsessklänningen och ska låta sig räddas.
Jag gjorde likadant. Utan tvivel. Det var ju så det skulle vara…eller?

 

riddare, nordiska räven, tornespel, lans, förebild

 

Men vet ni. Det finns kvinnliga riddare. Nu. På riktigt.  Jag menar inte bara kvinnor som gör riddeliga saker och är hedervärda utan kvinnor som kliver i ringbrynjan, på med slängkappan, hjälmen, tar sin sköld och lans, hoppar upp på hästen och på riktigt finns.
Väldigt få filmer handlar dock om detta, det kanske inte skulle bli en kioskvältare om riddaren som räddade kungariket medan prinsen gömde sig i tornet visade sig vara kvinna?
Nåväl. Men nu ska jag berätta något.

Det finns en kvinnlig Riddare i Sverige som har namnet Den Nordiska Räven.
Och så här skrivs det om henne:

Sent en höst 1190 bröts tystnaden på gården i Tollered av ett banskrik. Ett barn hade fötts till familjens glädje. Fadern som var en känd riddare var överlycklig. Han skämtade ofta skämde bort sitt barn så ofta han kunde. Hon blev en riktig spjuver med alltid något lurt på gång. Hon blev ofta kallad en riktig räv. När barnet var 12 år så fick hon vara med att träna med fadern vilket gjorde henne van med vapen och hästar. Vid 15 års ålder kom inte fadern hem. Han hade stupat i strid och ”den lille räven” tog över posten som stridande riddare för att hämnas sin far. Hon blev snabbt känd på slagfälten för sin sinnrikhet och tag då riddarnamnet ”den nordiska räven”.

 

riddare, nordiska räven, tornespel, lans, förebild

 

Men hon, den Nordiska Räven är inte bara vem som helst eller var som helst.
Hon är en utav Alice fröknar på skolan och häromveckan hade hon en dag berättat om detta för alla barnen som troligen satt med förundrade ögon och halvöppen mun och visste inte om det var sant eller på låtsas, men Amanda visade hela sin utrustning, utom hästen då, som Alice förklarade på sitt allra förståndigaste sätt, så får man inte ha pälsdjur på skolan så han fick snällt stanna hemma men han fanns och det var det viktigt. Väldigt viktigt sa hon och tryckte upp glasögonen på näsroten och nästan spände ögonen i oss så att vi skulle förstå allvaret. Det gjorde vi.
Barnen i klassen hade fått egna riddarnamn och målade egna vapensköldar för det hedersamma uppdraget och berättelserna kring vårt middagsbord på kvällen, och morgonen därpå, och ännu en kväll runt middagsbordet, var så fullmatade med stolthet över sin fröken, av den där ljuvliga åttaårs-förundran att det var på riktigt och så nära att man tom kunde ta på det.
Hennes fröken Amanda är en Riddare. Förstå så stort det är.

 

riddare, nordiska räven, tornespel, lans, förebild

 

Varför ville jag lyfta det här kanske ni undrar över.
Det handlar om förebilder. Att som våra små tjejer i första klass, redan där och då, få veta och känna att även tjejer kan, och får, vara dom starka. Vara det som ingen förväntar sig att dom är. Att det inte bara är pojkarna som har mandaten att greppa riddarutrustningen och vara the night and shiny armor och under tonerna av Bryan Adams smäktande ballad och rädda kungariken.
Att man som tjej och kvinna inte behöver sitta och vänta på att bli räddad utav Riddaren.
Man kan vara sin egen riddare.

Att ha förebilder är så otroligt viktigt, mycket viktigare än vad många tror.
Dessutom hänger ju minnen kvar så starkt kring dessa förebilder, framför allt de man fått i samma ålder som Alice är nu. Ni vet ju själva, jag har skrivit om det förut, jag hade ju min dagmamma Gittan och skulle kunna skriva en 800 sidor tjock bok om alla minnes-fragment jag har utav henne och hur det på ett fantastiskt sätt har påverkat mig genom livet, och gjort att mycket av det jag gör, och står för idag, bygger på det hon stod för och det går aldrig mer än några dagar mellan varje gång jag tänker på henne , eller att ett minne dyker upp i minnesbanken.
När man sedan blir äldre och själv skapar sig erfarenheter och utvecklas, då fylls det såklart på med nya förebilder, troligen olika för olika områden men den där första första, den stannar alltid kvar och det, det tycker jag är så otroligt häftigt att det på skolan finns en kvinnlig riddare för våra tjejer att anamma, och jag hoppas och tror att det sätter positiva spår för framtiden.
Att man föder tanken att våga vara utanför den givna sagda boxen. Den där boxen som jag ständigt hoppar ur och vägrar befinna mig i, den där boxen jag uppfostrades att inte vilja vara i men när det väl kom till kritan var det ju fullkomligt absurt att jag skulle vilja kliva ur.
Jag som arbetar i en så extremt mansdominerad bransch har ju även jag mina förebilder, men det handlar oftast om affärsmannaskap, eller om resonemang och att ingenting är omöjligt.
Men Alice, och dom andra barnen på den här ljuvliga fantastiska skolan har ju nu fått se någon, och någonting som jag inte ens visste fanns, något jag inte skulle kunnat ha gett henne:
En kvinnlig Riddare.
Det ni.

Kramar

Foton: Jag har fått lov utav Amanda att använda hennes foton, och att skriva om detta.
När hon är Riddare kämpar hon för Infensus Medeltidsförening.

Maja Carlklint

mors dag

morsdag, mothersday, bakverk,

 

Här står jag och ler bakom piffade chokladbollar och har precis avverkat en händelserik helg med så många inslag att jag borde bli en smula snurrig.

Vi har parerat regnet med att då spendera tiden utomhus, nästan så man står redo i altandörren och verkligen tar sats när man ser att molnen skingrar sig och solen tittar fram.
Då slänger man ut barnen med orden – Ut och lek, passa på!
Ta ut Shopkins och Barbie, skapa TikTok videos utomhus, hoppa studsmatta, öva på dina hjulningar, läs en bok, åk lite airboard, spela lite krocket bla bla bla..

Och så drar man själv ut kaffekannan och stress-nyttjar tiden. Vi (jag) kan inte bara sitta ner och njuta av kaffet, jag behöver piffa blommorna, torka av bordet, piffa med det där myset, ni vet filtar, kuddar…
(traditionell mamma-klassiker. Ungefär som att vi inte kan endast sitta på toaletten och göra det vi ska, nejdå vi ska utnyttja tiden maximalt och under tiden vi ändå sitter där, passa på att damma av listen intill, putsa lite på toalettrullehållaren och så dra en torkduk över golvet och samla upp alla långa mörka hårstrån, gärna också hinna damma av spegeln från tankräms-skvätt när vi sedan står och tvättar händerna. Effektiviteten är inte enbart av godo vänner)

 

morsdag, mothersday, bakverk,

 

I lördags hade jag och barnens bonusmamma uppdraget och ansvaret att tillsammans med två barn från klass 4, det blev ju Julia och bästis Elin, driva fika-försäljningen på barnens skola när det vankades sedvanlig städdag för dom som ingår i städgruppen.
Solen sken och vi var extremt taggade och redo när klockan klämtade 10 och alla skulle ha paus på samma gång. Rensande fat i solskenet, glada miner och pengar till klasskassan.

Sedvanlig fotbollsträning för Alice där jag med stolthet klappar mig själv på axeln över att numera ha total koll även på attributen som ska nyttjas vid dom här träningarna och matcherna.
Jättesnurrigt där i början intygas när tränaren stack en papperslapp i handen på mig och jag skulle kvittera ut två stycken uppsättningar med kläder. Ett för träning och ett för match. Dessutom förväntades jag hålla ordning på vilket som var vad.
Men ack ni som inte hade förtröstan till detta. Numera hittar jag både till deras fotbollsplan, som är en utav 10 på ett stort fält, knepet är att inte komma först, utan mera nästan sist så att man ser alla dom röda och blåklädda minisarna och då kan man ju inte gå fel.
Dessutom är jag en fantastiskt kiosk-supporter och när året är till ända borde jag ensam ha sponsrat deras kaffekassa med mer än någon annan. Klapp på axeln åt mig. Heja heja.

morsdag, mothersday, bakverk,

 

Morsdag har vi ju såklart haft också. Fattas ju bara annat.
Den dagen, varken Morsdag eller Farsdag är något man skojar bort i vår familj sedan gammalt.
Barnen tycker att det är lika självklart att fira som att fira julafton och tisslet och tasslet vet inga gränser.
Nästan varje kväll denna veckan har dom där två stängt in sig på Alice rum och ropat
– Kom inte in mamma…vi gör typ..läxor.
Och så fnissas det bakom den stängda dörren och när jag försiktigt knackat på öppnas dörren med en liten liten glipa och två barn-ansikten trycks fram, får mig direkt att tänka på de små dvärgarna i Snövit när dom ställer sig på höjd och gömmer sig i en kappa. Lite så.

På morgonen vaknade jag i tidig morgonstund av det där tisslandet och försök till smygande barnafötter och röster som ska enas om vilken choklad jag vill ha till morgonkaffet, om Fredrik ska koka ägg före eller efter och om presenterna, detta berg av presenter och hemmagjorda vackra kort, skall ligga på brickan eller bäras i famnen och sen precis innan dom kommer ner för de få trappstegen stannar stegen upp och så tisslas det igen om huruvida man ska sjunga Ja må hon leva eller någon annan bra sång som passar bättre men beslutet blev, med facit i hand att komma med full fart och brista ut i fantastiskt
– Grattis på morsdag mamma!
Sen fanns ingen hejd på hur många barna-armar och pussiga munnar som skulle hitta fram i bylset av täcke och kuddar, en bricka full med egenplockade blommor och kärlek och detta hav av barn.
Verkligen,  jag älskar traditioner och är uppvuxen med att fira stort.
Jag älskar att ha något att fira eller uppmärksamma.
Och jag älskar att jag har lyckats föra det vidare, att det är viktigt. Att det är viktigt för dom.

Jag har ju ingen mamma att fira. Det är som det är.
En sorg eller inte, jag vet inte riktigt. Ibland kan jag sakna så ohyggligt men sedan blir jag så påmind om vad den där saknaden skulle kosta mig att kasta bort.
Om jag bara skulle acceptera det som skedde, deras agerande, så förminskar jag också mig själv och min rätt att ha valt Livet. Det här Livet.
Jag har ingen lust att göra det.
Ingen lust att enbart få villkorad kärlek som min terapeut Magdalena säger.
Utifrån allt jag berättar, utifrån hur jag öppnar upp ryggsäcken alla fragment, alla år. Händelser och ord. Hur man valt att ignorera stora delar och endast finnas där man själv hade någon vinning i det.
Allt det där jag även stoppat ner och bort för mig själv, det som jag nu plockar upp tillsammans med Magdalena. För att kunna sortera, hantera och leva med insikten att jag har gjort så gott jag förmått och förmår, utifrån det som varit min verklighet och om den inte accepteras utan att kärleken ska vara villkorad så är det ingen kärlek att ha.
Så där är jag väl nu då.
Med ett ben på varje sida om Sorgen och Icke Sorgen och vissa dagar är jag ohyggligt stark i detta och vissa dagar som en liten livlös snigel.
Det är ju detta med samhörigheten. Att ha ett sammanhang, en familj.
Jag brukar med lite halvt vemodig min säga att jag är föräldralös och någonstans är ju detta sant.

En dag som igår hade firats stort i min mors hus.
Troligen gjorde dom det.
Det bjöds alltid in till Sommarfest på Morsdag då man oftast valde att packetera ihop de viktiga dagarna till ett enda stort firande så det var Grattis till både Morsdag, min bonuspappas födelsedag och min mors födelsedag. Man fick som ett litet kinder-ägg: tre fester i en.
Det är som det är.

Men helgen ändå.
Den kom, den passerade och med oss i kroppen har vi fina minnen att lägga i den där ryggsäcken, för vet ni, ryggsäckar är inget dåligt, bara man lär sig hantera innehållet och varför man engång la det där i.

Kramar

Maja Carlklint

galet god nutella semifreddo

 

dessert, nutella, nutellatårta, dolche de leche, bakverk, tårta

 

Åh jag lovar lovar lovar att bli enormt mycket bättre på att skriva här.
Varje dag får jag uppslag, tankar, funderingar och det kliar i fingrarna utav den där viljan att skriva men så kommer Livet emellan lite grann. Eller vardagens rutiner för att få Livet att fungera utan smärta och ångest.

Men som jag lovade på Instagram så ska jag med största glädje ge er receptet på troligen den godaste Nutella Semifreddo kroppen någonsin fått smak på.
Jag garanterar att den är full av härliga kalorier precis som sig bör i en riktigt god tårta men trots att det är en mängd söta ingredienser så är den inte söt väl i munnen. Ett stort plus alltså.

Den är också fantastiskt på det sättet att man kan, nu när sommarens alla fester och happenings står för dörren, baka den flera veckor i förväg och frysa in och bara göra slutdekorationen precis innan servering.

Nutella Semofreddo med Dulche De Leche

2 färdiga marängbottnar
4 äggulor
4 äggvitor
2 msk socker
5 dl grädde
400 gram (burk) rumsvarm nutella
I burk Dulche De Leche (finns hos de vanliga matvarubutikerna)
Färska bär att dekorera med, det är ju valfritt.

Sen är det hela mycket lätt må jag säga.
Du behöver en Springform också. En sådan med avtagbara kanter.
Den jag använder är dryga 25 cm i diameter.

 

Redo?

Vispa äggvitorna med 1 msk socker så det blir fluffig maräng.
Ta en ny ren bunke och vispa äggulorna med 1 msk socker så det blir fluffigt och fint.
Ta ännu en ren och fin bunke och vispa 5 dl grädde till ganska fast konsistens.

Nu börjar det roliga:

Lägg den ena utav marängbottarna i springformen.
Den andra låter du vara kvar i plastpåsen och krossar den till mer eller mindre smulor.
Sen ska allt blandas, INTE vispas utan röras ihop med en slev brukar vara det bästa.

Utgå ifrån bunken med maräng, i den blandar du ner de vispade äggulorna, vispgrädden och den krossade marängen.
Som sista piffet blandar du ner hela burken med mjuk nutella och som om det inte var nog, även burken med Dulche de leche.

Ni kan ju bara ana vilken god röra detta är!
I med allt i springformen ovanpå den marängbotten som redan ligger där.

In i frysen.
Ta ut ca 20 min innan den ska serveras, dekorera med det du önskar.
Blad, bär, flaggor, studentfoton, vimplar, du väljer.

Tadaaa!

Maja Carlklint

the sparrow

[Känsliga läsare varnas]

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Ibland får fåglar tragiskt sätta livet till här vid Järnvitriolhuset.
Ivrigt flyger dom från en gavel till en annan och tror att fönstret inte finns och DUNK låter då så vet vi att det antingen ligger en ohyggligt livlös fågel där eller bara en väldigt medvetslös som efter någon sekund piggnar till, reser sig och skakar luft under fjädrarna igen.

 

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

För dagen av Alice åttaårsfirande skedde det första.
Den lilla sparven Stefan fick tragiskt sätta livet till.
Bara någon timma innan gästerna skulle fladdra in så låg han där den lilla stackaren.

 

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Så vad gör man? Gäster eller inte, vi måste ju ta hand om den stackaren och dagen till ära hade vi ju en hel del fina kartonger att låta bli sista viloplatsen för sparven som barnen döpte till det högst ordinära sparvnamnet Stefan. Kändes som ett…klockrent val.
Så, en vit kartongen med rosa silkespapper, däri fick han vila.

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Sen kom nästa självklara frågeställning för dom två.
Dom som haft ynnesten att inte behöva begrava, eller vara med på begravning, av vare sig människa eller djur, då vet man ju inte riktigt.
Ska man bara ställa lådan i komposten eller ska man gräva ner den och vad händer om han trots allt bara är väldigt medvetslös (han hade då inte rört en fena på en timma) och vaknar upp och då ligger en meter under jord….

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Alice tog rollen som arbetsledare i resonemanget som jag inte lade mig i alls där dom gick nerför slänten och nynnade på Mendelssohns bröllopsmarsch och jag tänkte att ja det är väl en melodi god som någon, huvudsaken är ju att dom själva tycker att det var vördnadsfullt och det gjorde dom.
Alice konstaterade att det där, det var fint nynnat för Sparven Stefan.

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Men det var svårt det där, att gräva så djupt att lådan skulle ligga skyddad.
Att ingen skulle vilja öppna upp locket och ve och fasa äta upp honom.
– Att det ska vara så svårt att bara gräva en bra liten grav, hördes hon muttra lite där nere i slänten intill det dryga 100 år gamla eken, eken som varit med om många ögonblick.
På midsommarafton 2017 fick den bevittna mannens frieri när han gick ner på knä med ögon blanka av ögonblickets rörande känsla. Och nu när ett liv tagit slut.

begravning, sparv, bröllopsmarschen, carlklint

 

Sparven Stefan lades aldrig i jord, trots allt.
Julia var förtvivlad och bekymrad över det där med att man kan faktiskt vakna upp från en koma och då skulle han bli jätterädd och dö (jag lovar alla att han var tyvärr redan kommen till himlen den lilla kraken) men dom resonerade fram att dom ställer honom skymd i komposthögen, där ingen ser honom och där han inte blir rädd om han vaknar….och så nynnades bröllopsmarschen återigen.

Söndag idag. För er som följt mig på Instagram vet att jag spenderat mer tid borta än hemma denna veckan, det har varit ett fasligt flängande över landet med Vadstena tur och retur i måndags, Stockholm tur och retur i tisdags, Flyget upp till Östersund i Onsdags och hyrbil upp till Åre för möten, ner till Östersund på kvällen för att checka in på Nordic Choice för att på torsdagen ta två möten före flyget gick hem mot Landvetter efter mellanlandning och förseningar på Arlanda.
Så ja, den här veckan har varit mastig men fantastiskt härlig och berikande för skrattgroparna, förutom begravningen av Sparven Stefan då kanske vi ska säga.
Men sådant är ju livet, både glädje och sorg tänker jag.
Och mitt i det där vemodet över livets mer grå saker så måste det finnas utrymme, ändå, att låta skrattgroparna bli så där krater-djupa och betydligt fler.

Kramar

 

Maja Carlklint