mors dag

morsdag, mothersday, bakverk,

 

Här står jag och ler bakom piffade chokladbollar och har precis avverkat en händelserik helg med så många inslag att jag borde bli en smula snurrig.

Vi har parerat regnet med att då spendera tiden utomhus, nästan så man står redo i altandörren och verkligen tar sats när man ser att molnen skingrar sig och solen tittar fram.
Då slänger man ut barnen med orden – Ut och lek, passa på!
Ta ut Shopkins och Barbie, skapa TikTok videos utomhus, hoppa studsmatta, öva på dina hjulningar, läs en bok, åk lite airboard, spela lite krocket bla bla bla..

Och så drar man själv ut kaffekannan och stress-nyttjar tiden. Vi (jag) kan inte bara sitta ner och njuta av kaffet, jag behöver piffa blommorna, torka av bordet, piffa med det där myset, ni vet filtar, kuddar…
(traditionell mamma-klassiker. Ungefär som att vi inte kan endast sitta på toaletten och göra det vi ska, nejdå vi ska utnyttja tiden maximalt och under tiden vi ändå sitter där, passa på att damma av listen intill, putsa lite på toalettrullehållaren och så dra en torkduk över golvet och samla upp alla långa mörka hårstrån, gärna också hinna damma av spegeln från tankräms-skvätt när vi sedan står och tvättar händerna. Effektiviteten är inte enbart av godo vänner)

 

morsdag, mothersday, bakverk,

 

I lördags hade jag och barnens bonusmamma uppdraget och ansvaret att tillsammans med två barn från klass 4, det blev ju Julia och bästis Elin, driva fika-försäljningen på barnens skola när det vankades sedvanlig städdag för dom som ingår i städgruppen.
Solen sken och vi var extremt taggade och redo när klockan klämtade 10 och alla skulle ha paus på samma gång. Rensande fat i solskenet, glada miner och pengar till klasskassan.

Sedvanlig fotbollsträning för Alice där jag med stolthet klappar mig själv på axeln över att numera ha total koll även på attributen som ska nyttjas vid dom här träningarna och matcherna.
Jättesnurrigt där i början intygas när tränaren stack en papperslapp i handen på mig och jag skulle kvittera ut två stycken uppsättningar med kläder. Ett för träning och ett för match. Dessutom förväntades jag hålla ordning på vilket som var vad.
Men ack ni som inte hade förtröstan till detta. Numera hittar jag både till deras fotbollsplan, som är en utav 10 på ett stort fält, knepet är att inte komma först, utan mera nästan sist så att man ser alla dom röda och blåklädda minisarna och då kan man ju inte gå fel.
Dessutom är jag en fantastiskt kiosk-supporter och när året är till ända borde jag ensam ha sponsrat deras kaffekassa med mer än någon annan. Klapp på axeln åt mig. Heja heja.

morsdag, mothersday, bakverk,

 

Morsdag har vi ju såklart haft också. Fattas ju bara annat.
Den dagen, varken Morsdag eller Farsdag är något man skojar bort i vår familj sedan gammalt.
Barnen tycker att det är lika självklart att fira som att fira julafton och tisslet och tasslet vet inga gränser.
Nästan varje kväll denna veckan har dom där två stängt in sig på Alice rum och ropat
– Kom inte in mamma…vi gör typ..läxor.
Och så fnissas det bakom den stängda dörren och när jag försiktigt knackat på öppnas dörren med en liten liten glipa och två barn-ansikten trycks fram, får mig direkt att tänka på de små dvärgarna i Snövit när dom ställer sig på höjd och gömmer sig i en kappa. Lite så.

På morgonen vaknade jag i tidig morgonstund av det där tisslandet och försök till smygande barnafötter och röster som ska enas om vilken choklad jag vill ha till morgonkaffet, om Fredrik ska koka ägg före eller efter och om presenterna, detta berg av presenter och hemmagjorda vackra kort, skall ligga på brickan eller bäras i famnen och sen precis innan dom kommer ner för de få trappstegen stannar stegen upp och så tisslas det igen om huruvida man ska sjunga Ja må hon leva eller någon annan bra sång som passar bättre men beslutet blev, med facit i hand att komma med full fart och brista ut i fantastiskt
– Grattis på morsdag mamma!
Sen fanns ingen hejd på hur många barna-armar och pussiga munnar som skulle hitta fram i bylset av täcke och kuddar, en bricka full med egenplockade blommor och kärlek och detta hav av barn.
Verkligen,  jag älskar traditioner och är uppvuxen med att fira stort.
Jag älskar att ha något att fira eller uppmärksamma.
Och jag älskar att jag har lyckats föra det vidare, att det är viktigt. Att det är viktigt för dom.

Jag har ju ingen mamma att fira. Det är som det är.
En sorg eller inte, jag vet inte riktigt. Ibland kan jag sakna så ohyggligt men sedan blir jag så påmind om vad den där saknaden skulle kosta mig att kasta bort.
Om jag bara skulle acceptera det som skedde, deras agerande, så förminskar jag också mig själv och min rätt att ha valt Livet. Det här Livet.
Jag har ingen lust att göra det.
Ingen lust att enbart få villkorad kärlek som min terapeut Magdalena säger.
Utifrån allt jag berättar, utifrån hur jag öppnar upp ryggsäcken alla fragment, alla år. Händelser och ord. Hur man valt att ignorera stora delar och endast finnas där man själv hade någon vinning i det.
Allt det där jag även stoppat ner och bort för mig själv, det som jag nu plockar upp tillsammans med Magdalena. För att kunna sortera, hantera och leva med insikten att jag har gjort så gott jag förmått och förmår, utifrån det som varit min verklighet och om den inte accepteras utan att kärleken ska vara villkorad så är det ingen kärlek att ha.
Så där är jag väl nu då.
Med ett ben på varje sida om Sorgen och Icke Sorgen och vissa dagar är jag ohyggligt stark i detta och vissa dagar som en liten livlös snigel.
Det är ju detta med samhörigheten. Att ha ett sammanhang, en familj.
Jag brukar med lite halvt vemodig min säga att jag är föräldralös och någonstans är ju detta sant.

En dag som igår hade firats stort i min mors hus.
Troligen gjorde dom det.
Det bjöds alltid in till Sommarfest på Morsdag då man oftast valde att packetera ihop de viktiga dagarna till ett enda stort firande så det var Grattis till både Morsdag, min bonuspappas födelsedag och min mors födelsedag. Man fick som ett litet kinder-ägg: tre fester i en.
Det är som det är.

Men helgen ändå.
Den kom, den passerade och med oss i kroppen har vi fina minnen att lägga i den där ryggsäcken, för vet ni, ryggsäckar är inget dåligt, bara man lär sig hantera innehållet och varför man engång la det där i.

Kramar

Maja Carlklint

2 thoughts on “mors dag

  1. Hej Mamma! Din blogg är jätte bra! Jag satt och läste den nu och jag är helt fast!❤️❤️❤️Sluta inte blogga! Dina texter är jätte fina!
    //Julia❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *