mathimlen hos ruzmarin

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Tillbaka blickar till mathimlen vi av en slump hamnade på under våra fantastiska dagar i Opatija uppe vid Istriens vackra kust.
Eller slump och slump, mannen är en fenomenal letare och finnare utav alla sådana här saker och jag sitter mest efteråt med pösig mage mätt upp till hårrötterna och prisar gud att det där jag kan uppleva enerverande ibland, det ständiga sökandet efter det perfekta matstället istället för att vara spontana, alltid ger utdelning.

 

kroatien, date, dinnerdate

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

kroatien, date, dinnerdate, stentröms

 

Så även när vi hittade till fantastiska Ruzmarin på en liten tvärgata inklämd bakom byggnader men där det uppenbarades ett ljuvligt kök med delikatesser och råvaror att dö en smula för.
Vi gör ju gärna det, min man och jag, vi dör gärna en smula av fantastisk mat och dryck.

Livskvalité kallar vi det. La Dolce Vita säger vissa.

 

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Något vi hade en smula funderingar över var detta med vinerna. Vilka viner skulle möta oss i Kroatien tänkte vi. Franska viner? Som vi dessutom i somras inte hade fördjupat oss i så som vi har nu. Eller skulle vi mötas av det Italienska när det låg så nära?
Men aldrig trodde vi nog att vi skulle få uppleva himmel även där.
Istriens utbud, deras egna lokala vingårdar , dessa Vinogradi, slår det Italienska med längder.
Bara en sån sak var det värt att färdas dom där dryga 200 milen enkel väg för.

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Hur går det till annars det där sökandet efter kvällens restaurang med stort R.
Vi går aldrig på turiststråken om det finns sådana, vi går aldrig in där det ser ut att vara mest turister.
Vi söker det lokala, där råvarorna är behandlade med sådan kärlek att man gärna krupit ner till sängs med kocken om ni förstår hur jag menar.
Där de kan konsten att kombinera vinet med maten och där tonfisken inte kommer ut överkörd.
Lite så.
Och vi förlitar oss ofta på Tripadvisor. Där är vi även själva noga med att faktiskt ge beröm om beröm förtjänas och varför de får det, eller inte får det.

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

När vi kommer till nya städer kan ju detta vara lite av en utmaning men det är där min man kommer in i bilder. När jag är den spontana som skulle kunna fladdra in på den första restaurangen vi ser, som ändå matchar vad vi är ute efter, så är mannen mera återhållsam och har gärna både ett och två alternativ.
Med denna vetskapen är det ju en försnillande tur att jag liksom slank igenom hans lilla filter när vi träffades kan jag tänka..

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Nåväl.. eftersom vi ofta är på annan ort, just så var det iallafall i Kroatien där vi åkte till fantastiska platser för bad hela dagen och kom hem framåt kvällen till hotellet och då skulle dela både en flaska vin och göra oss klara och helst ha hittat en restaurang innan kl 21, så hängde jag nog mer eller mindre ut genom rutan när vi alltid for hemåt hotellet.
För så är det ju, åtminstone var det så i Opatija, att de låg tätt tätt, det ena vackra stället efter det andra med havet som utsikt.
Ändå, av olika anledningar, hamnade vi här, i mathimlen på Ruzmarin, inte bara en kväll utan tre.
Och belönades med både komplimanger, desserter och uppskattande gester för vår uppskattning till dom, till deras kök och deras råvaror.
Att få ynnesten att sitta där, med den nästan påtagliga värmen som ligger kvar efter timmar av sol, sitta mitt emot kärleken och min bästa vän, och intill pratas det högljutt på detta språk jag lovade mig själv att lära mig mer utav, för att jag ville, för att jag längtande.
Men nu är det snart sommar och jag kan inte fler ord än jag kunde då.
Men jag minns.
Känslan sitter kvar i huden. Värmen. Fascinationen.  Förälskelsen i landet, ljuden, dofterna.
Om jag får önska fritt är det tillbaka jag vill även denna sommar.
Att återigen bila ner och upptäcka det som är en del av mig.
Få uppleva nya mathimlar, nya stränder, ny klappersten, nya dofter, nya smaker, men framför allt få lov att återigen göra det med min bästa vän.

 

 

Tillbakablick Mathimlen alltså.
En måndag som denna när det troligen inte vankas nygrillade Cevapcici med bacon eller ljuvlig mängd av grillade skaldjur.
Tillbakablick, det behövde vi känner jag.

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *