lite mera edinburgh

edinburgh, skottland, weekend, christmas

Ljuset!!

De där dagarna i Edinburgh visste var dom satte sig.
Edinburgh eller Edinburg, jag inser ju att jag stavar det olika varenda vareviga gång men det är väl så det ska vara då tänker jag. Inte så försnillans korrekt hela tiden. Lite som jag, lite fladdrigt o-korrekt och snudd på fel hela tiden.

 

edinburgh, skottland, weekend, christmas

Ljuset i Edinburgh, när det föll mellan dom gamla fantastiska huskropparna var helt ljuvligt att få ynnesten att fotografera i kan jag lova och minneskortet är så fyllt till bredden av alla hus, oftast domsamma, i alla möjliga vinklar, men det är ju också så det är nu för tiden, annat var det när man hade 24 eller 36 exponeringar att välja mellan på sin 135-films rulle till den gigantiska systemkameran man släpade med sig som vägde så ohyggligt mycket, men  som jag älskade för sitt ”klick-klick” ljud som var så karakteristiskt för Canon som då var ”Da Shit” som  man skulle ha för att ”vara inne”.

 

edinburgh, skottland, weekend, christmas

 

Det var då och nu är nu, nu är det också ett tag sedan vi var där, där i Edinburgh och flanerade runt och kultiverade våra sinnen med hans hand i min. Visst är det väl det finaste. Att ha trygghet i en hand. När den rycks bort går någonting sönder..

 

edinburgh, skottland, weekend, christmas

 

Säckpipespelade skottar i kilt hörde man på långa avstånd och jag ville bli fotograferad med dom alla, för då kunde man skänka något utav alla dom där skrammel-mynten man hade fått från sina växlingspengar, och det kändes bra att få ge då, till både uppvisningsskottarna men faktiskt även till de utslagna. I vissa stadsdelar var de fler än i andra och jag får alltid sånt hugg i hjärtat av det där, att se den trasiga ensamma människan och inte ens i min vildaste fantasi förstå hur dom har det men att veta att om det var jag hade jag gått sönder, totalt.

 

edinburgh, skottland, weekend, christmas

 

Nåja, inte var det lätt att fotografera den här mannen som hela tiden skulle ratta in sina pipor..
Kanske var han en smula blyg, vem vet, det hade jag också varit, troligen, om jag stått i kilt och fått en efterhängsen kvinna vid min barm..

 

edinburgh, skottland, weekend, christmas

edinburgh, skottland, weekend, christmas

 

Just den här dagen gick promenaden till The Grassmarket, ett utav de många sevärdheter man ska uppleva på plats. Annars är vi faktiskt inte så mycket för det där med sevärdheter och turistfällor, vi uppskattar att gå där de lokala går, både vad det gäller butiker och restauranger, vilket oftast då brukar bli det absolut bästa, och godaste…
Men där runt The Grassmarket, som är en historisk plats i Edindburghs historia, där fanns det mesta i små små butiker, om det inte var kiltar som såldes, var det Harry Potter pryttlar, eller ostar och whisky.
Om min ost-älskande dotter varit med hade hon ansett det vara himmelriket på jorden, jag vet ingen som kan äta så mycket ost som hon kan..

 

edinburgh, skottland, weekend, christmas

edinburgh, skottland, weekend, christmas

 

Måndag och ny vecka.
Den förra avlöpte i rasande fart även om det i slutet på veckan saktade ner då jag stannade hemma med febersjuk Alice och tillbringade dagarna med att plöja igenom alla filmer om Tingeling och hennes vänner, fika i soffan, läsa väldigt mycket böcker och sitta och pyssla lite när orken fanns.
Nu när Alice har sitt nya rum tilbringar hon ett hav av timmar där inne, sitter vid sitt skrivbord och skriver brev till sin finaste Saga och sina finaste Viggo. Pyntar med små klistermärken och skriver med den röda tunna tunna pennan jag köpte till henne i Amsterdam.
Den där kärlekspennan som hon säger.
Barbiedockorna har fått plats att komma fram och den stora husbilsbussen som hör till domsamma, så i flera dagar tog vi oss mamma och Alice tid.
Den där finaste tiden man kan få. När dom fortfarande vill kramas och gosa, och pussas och hålla hand och sitta i knä och bedyrar både tre och elva gånger i timman att jag är hennes skatt och den absolut bästa i hela världen. Det finns verkligen ingenting ont, surt eller buttert i det barnet.

Men nu, ny vecka och nya möten.
Nya hemliga projekt som ger fjärilar i magen och som jag inte vet hur det ska landa riktigt.
Och så vältrar jag mig i minnen, från resan, från våra tillsammans-dagar.
När det bara var han och jag och ingenting kunde rubba det.
Absolut ingenting.

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *