kärt tecken från förr

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Livet.
Det där underfundiga vi ska befinna oss i och tackla svårigheter som sänker, likväl det berikande som lyfter oss framåt.
Tack och lov har jag mest utav det sista.
Kanske har det mer med mig egen personlighet att göra, inte känna efter, bara blicka framåt, rak i ryggen, huvudet högt, näsan inte mera uppåt än att du uppfattas som ödmjuk, empatisk och kärleksfull.
Skydda dig och dom du älskar från faror och värdesätta sin egen person.
Lite så.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Så vad gör man när Livet kapar dig?
När man känner sig som på fotot ovanför.
När det kapar dig in i själen och hjärtat och gräver och karvar långt i det annars sockervaddsluddiga.
Kapar från tryggheten och vissheten, kastar in dig i det ovetande där jag avskyr att befinna mig. Det jag ofta flytt ifrån, och fortfarande gör.
Vad gör man då?

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Man biter ihop, man greppar tag i halmstrån, man kämpar, gråter och man stretar, trycker käkarna hårt och knyter upp oron i magen, samlar kärlek och kraft ur källor som finns och låter hjärtat tro på det goda i allt. Alla förtjänar en andra chans…..och en fjärde…och en sjunde…och troligen också en 74:e. För visst sjutton gör man väl det. Eller? När vet man att nog är nog och att ett löfte verkligen hålls?

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Men, det var inte det jag skulle skriva om, egentligen men det var dom orden som kom, och jag låter dom stå kvar. Trots at jag suddade, och skrev, och suddade och skrev. Tänkte på transparens och det där som så ofta i allt är jag.
Det där blottläggandet.
Men när jag vänder och vrider på det så är det, just det är ju jag.

Men:

Det jag vill, och ville, är att få berätta om Malin.
Hon som var drivkraften starkare än moderjord.

Våran vänskap började för lite drygt 28 år sedan, varade under etapper i åtta år och fick ett sinande avslut, sedan dess har vi varken setts eller hörts på tjugo år.  Varför den slutade kan nog egentligen bara stavas Livet.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

Malin och jag pluggade till barnskötare i samma klass där på skolan i Mariestad, vi kom båda från samma lilla ort där på Västgötaslätten. Götene och kunde nog inte bärga oss tills vi skulle komma därifrån, jag vill minnas att vi även stod i bostadskö, tillsammans.
Men, Götene var en sådan där ort som är så liten att det egentligen bara finns två läger.
Kyrka eller fotboll.
Och inget utav dom var vi. Vi var ju mer än så.
Fulla av liv, av vilja, av skratt av ett jäklar anamma.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Älskade dans gjorde hon Malin och det var där, i hennes tvåa på Linnegatan som hon lärde mig dansa både bugg och foxtrot, gammaldags som foxtrot ska dansas.
Ett, två, tre och ett tillbaks..Ett, två, tre och ett tillbaks.
Vaggande i takt till Lasse Stefans på cd-spelaren.

Mellan plugg och danser åt vi varma toast med champinjon-stuvning eller kladdkaka med grädde.
Skrattade och dansade och bestämde att redan några dagar senare åker vi på dans i Skara.
En veckas introduktions-snurrande i vardagsrummet fick räcka.
Det blev min inträdesbiljett till ett helt nytt liv.
Sedan dess var jag fast, tack vare Malin.
Det var 1992.
Och jag var ett år in i sjukdomen.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Malins vänskap var fast som en klippa. Jag förstår ju det nu, när jag kilar ihop alla de fragment av minnen jag har tillsammans med henne och utav henne.
Med Malin fanns inga rätt och inga fel. Det var högt i tak och en vänskap som stod över alla skilda åsikter vi hade, för det hade vi.

När jag kraschade med den lilla lånade bilen 1998 och förkunnades med änglavakt, upphittad på en åker bredvid min ihopknycklade bil utan rutor men bilen full av åkerjord och sten, då var det Malin som åkte ner till Falkenberg där jag då bodde, hämtade mig på intensiven, tvättade av blodet och tog med mig hem till sig i Göteborg där hon bodde i en liten etta efter skilsmässan från Anders och där hon försökte lappa ihop sig själv efter den djupa stora sorgen efter sitt barn hon fått begrava.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

Jag fanns inte för henne då, inte så som jag hade funnits nu, i vuxen ålder, jag kunde inte på riktigt sätta mig in i hennes sorg, allt sådant tryckte jag undan….men till mig kom hon utan att blinka, utan krav, bara med en enorm stor famn av trygghet och rakryggad beslutsamhet att vi fixar detta, tillsammans.
Det var så hon var. Hon satte aldrig på sig offerkoftan. Aldrig.
Hon konstaterade att livet blev som det blev och utifrån det fick man rätta sig eller ändra sina planer.
Nu kan jag förstå att mycket av mitt agerande och tankar, grundar sig i det som Malin stod för.
Oavsett om vi då var ense eller oense i sakfrågan.

När jag under ett år vägrat sätta mig själv bakom ratten var det Malin som en dag tvingade mig att våga.
Idag är jag evigt tacksam för det.
– Du får gråta, du får vara hur rädd du vill, det behöver inte gå så fort, vi har inte bråttom, men du måste göra det, om vi så ska stå här vid vägrenen hela natten.
Och jag grät, hysteriskt hulkande och tänkte att jag dör nu, dog jag inte förut så dör jag nu.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Malin hade en pappa, en stor och stark. Han snarkade lika högt som han skrattade och jag förstår vart hon fått den där självkänslan ifrån, tryggheten och tron på sig själv.
Att säga sin åsikt och att stå bakom den. Det kom från honom.

Det var hennes pappa som övningskörde med mig, som vid deras köksbord planerade vart vi skulle åka och när, som följde med och tittade på de alla olika bilar jag läst om och hittat i dagstidningarnas Till-salu annonser. Det var han som stod med näsan under motorhuven och lyssnade på kamremmar och obducerade bromsklossar och damaskers tillstånd, drog upp oljestickor och granskade.
Han som utan att ens tveka kopplade på släpkärran bakpå deras gamla Saab och hjälpte mig att hämta mina första möbler till mitt första egna boende. En soffgrupp i urtvättad rosa sammet för 500 kronor i kvarteret intill dom.
– Mycket bra val, den här kommer bli perfekt.
För honom var jag en extra dotter. Varför tog jag inte tillvara på det?

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Det är Malin som är grunden i den jag blev, som lite så där i mellan-vuxen-landet.
Där i 25 års åldern, Malin var fem år äldre än mig.
Det var också med Malin  jag som 18 åring, utan att fråga om lov tog mammas bil en kväll och åkte till Olstorp utanför Tidan för att dansa till Arvingarna. Åkte motorvägen fram med den gröna övningskörningskylten uppklistrad med maskeringstejp på insidan i den blå Volvo-kombin men redan i Brännebrona hade den halkat ner.. Jag vill minnas att vi lät det vara så. Det här var sex år före kraschen och jag hade ju naturligtvis inget körkort men Malin hade och dansa, det ville vi.

 

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Jag har mycket minnen av Malin. När jag ska göra ett försök att sortera upp dom i rangordning efter årtal är det en omöjlighet. Det flyter ihop.
Dansen är det nav som vi delade.
Hur hon utan att tveka delade sitt då lilla hem med mig, tog med mig till dansklubben i Göteborg som jag senare kom att tävla för, hur vi sent på kvällarna satt i det lilla köket med plats för två och drack te, smörade smaksatt färskost på riskakor och planerade nästa danskväll.
Så många folkparker, rotundor, dansbanor, dansmaror och danskrogar vi besökt hon och jag.

scanlan theodore, dresses, malenia, nude, bodycoon

 

Någonstans mellan studenten, redo och klara som barnskötare och gick på balen, jag gestaltad som en utmärglad koncentrationsfånge, i en på tok för stor Belle-liknande klänning i mörkrosa taft, då tillsammans med den något äldre Håkan, fantastiskt dansare,  och hade i ren självbevarelsedrift puttat bort Malin från vänskapslistan, dansen var central och sjukdomsförloppet styrde, så försvann hon till landet långt borta och blev Aupair i USA.

Ett år passerade, jag fick brev och vykort, trots att jag puttat bort, trots att jag bildat nytt liv, nya vänner, och for landet runt och dansade, men Malin, hon släppte inte.
En solig dag satt hon där mitt emot mig, i solskenet under parasollen på Götene Gatuköks uteservering och jag vet inte om jag var på väg att flytta till Trollhättan eller om jag redan gjort det men hem kom Malin och vänskapen bands ihop igen för att sedan försvinna igen ytterligare några år efter när Livet åter gjorde entré.

För några veckor sedan låg ett brev i min inkorg.
Några rader från Malin.
Vet inte vart på vägen det brast när vi tappade kontakten för jag har saknat dig…

Jag läste raderna tre gånger, sen skrev jag tillbaka.
Malin bor just nu långt bort, men snart bor hon närmare.
Snart kan vi träffas för att vare sig avstånd eller Livet finns i vägen.
Hon har varit en så stor del av det som sedan blev mitt liv, som blev jag, hon sådde dansen.
Så mycket det gett, så mycket det gav, så mycket det kom i det berömda kölvattnet tack vare det.
Och snart, snart är hon nära, igen.
Nu tänker jag inte tappa bort henne.

Kramar

 

Maja Carlklint

2 thoughts on “kärt tecken från förr

    1. Vänskap, det viktigaste att vårda. Oavsett relation.
      Kramar och tack att du läser.
      Maja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *