höst rugg bort bort

nakenbad zadar kroatien roadtripp

Där står jag och försöker se så där härligt avslappnad ut på klippstranden på Pula-ön.

Inatt tror jag väl ändå att mannen ovan molnen tog i för kung och fosterland och bara verkligen ville visa att han kan. Han kan minsann skapa kyla och frost och ett sjuhelsikes blås oavsett dag eller natt.
Vi påverkas ju ganska stort när han gör så. Tar i så han blir blå. I vårt Master Bedroom har vi fem meter i höjd och stora fönster från golv till tak. Det undgår oss inte när stormen vindar i om jag uttrycker det milt. Eller när regnet vräker mot rutorna mitt i natten.
Undgår – oss – inte
Kanske därför som sömnen vart oregelbunden och huvudet fullt av värk.

zadar kroatien croatia nakenbad

Tänk den där stranden i Petrecane. Silkesmjuka stenar mot huden och svalkande saltvatten skvalpande in över dig. Plus en och annan liten minikrabba.
Vi var ju ensamma just här, det förstår man ju troligen eftersom frun inte har en tråd på kroppen där hon nymf-mässigt sitter där hon sitter.
Och just det är ju det mest fantastiska med våra upptäckter. Vi hittar, mannen hittar, alltid som oftast dom där svåråtkomliga lite krångliga ställena dit ingen har möda att ta sig. Bort från strandmyller, solkräms-doft av kokos och tjatter från alla håll och kanter.

Vi hittar gärna det undangömda. Som ingen annan ser tjusningen i.
När vi är på resande fot utan barnen så vill vi ju bort från stök och bök och barnfamiljers medhavda uppblåsbara leksaker i olika storlekar och format.

 

När regnet pinar nerför rutorna och ger huset slagsida är det detta jag tänker tillbaka till.
Längtar tillbaka till. Det enkla okonstlade och dagar fulla av total harmoni.
Han och jag i landet Halva-jag.

Kroppar soltorkade med saltstänk, badkläder som knappt användes, men handdukar som nästan sista dagen stod av sig själva pga allt salt dom fått på sig, det dagliga botaniserandet i lokala butiker, varje-dag-cappuccino på coffe-bars under dinglande fikonträd, frukost någon annan lagat, svalkande vin på kvällsvarm terrass under olivträden med skrattet gurglande i magen och hans hand i min, uppklädda för middagar på kvällarna, de där kvällarna som aldrig ville ta slut..

Magi vänner.
Jag upplevde fullkomlig magi.
Kanske maler jag på som en hackig grammofonspelare, men ni vet den euforiska känslan när man upplevt total lycka och ynnest och man bara vill springa ut på stadens största torg och helst med megafon basunera ut det, verkligen bara med kraft för kung och fosterland få ur sig det där bubblande skrattet över den resan.
Ja, ni förstår nog.
Kanske är ni likadana?
Upplevelser vill man dela med sig utav. Min man tycker att jag är ohyggligt transparent, och det får jag ju nästan hålla med honom om.
Men jag har aldrig förstått det där med ordet och landet Lagom.
Vadå Lagom?
För vem?
För vad?
Varför?
Till vilken nytta?
Varför ska man vara så hemlighetsfull som Greta Garbo?
Förvisso blir det ju lite mer mystik samlat kring dig som människa men dit har jag en lång väg att vandra, om jag ens vill dit.
Mina två mini-me upplyser mig ständigt, med all rätt, om hur oroligt dålig jag är på att behålla hemligheter. Nu menar vi inte förtroligheter vänner till vänner, utan hemligheter som presenter och överraskningar. Usel är bara förnamnet på vad jag är i dom lägena. Herrejösses jag vill ju berätta direkt. Helst för vederbörande som skall få gåvan innan jag ens lämnat butiken och expediten knappt slagit in presenten..sån är jag.
Hur är du?

Kanske är det väl därför jag inte heller hymlar så mycket med våra minst sagt tunnklädda foton.
Vad finns det för fult eller hemligt att visa hud.
Känslan vänner, det är känslan jag vill visa.
Inte just att vi sitter där, jag sitter där, alldeles in i bara mässingen.
Utan fullkomligheten av att kunna göra det.
Det är ta mig tusan ren och skär lycka.
Oavsett om man är född transparent eller Lagom.

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *