horndal tur och retur

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Toddelo!

Här står jag i ett hav av lupiner.
Jag älskar lupiner. Dikesblomma och lite utstött står den ofta där i horder i dikesrenar och längs vägarna. Ståtlig och vacker och skäms inte alls för sig. Det ska den ju såklart inte heller.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Igår landade jag hemma tämligen sent efter att att varit till Horndal, dryga 50 mil bort, under två dagar och jobbat. Jag är alltid borta två dagar när det blir så långt att köra så redan i måndags när barnen var lämnade på skolan, omkramade och märkta med läppstiftspussar på kinderna och pannan så for jag vidare uppåt landet.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Sala blev stoppet för övernattningen, har ni varit i Sala? Denna gamla bruksort som visade sig vara så vacker, så vänlig och så lugn. En otroligt fröjd att checka in på hotell Tinget efter dryga 7 timmar i bil, solen som sken, jag i min tyllkjol och människor som ler och skrattar så det landar så där gott i hjärtat.
På hotellets innergård fanns en prunkande oas där jag mitt i kväll-solen serverades kaffe och bara kunde landa i det stilla en stund innan jag tänkte att det här Sala, det måste jag utforska.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Utforska kan vara en smula att ta i och överdriva för så mycket ansträngning kanske det inte blev men jag tog en promenad i kvällsljuset och lyssnade på ljudboken och fick lite steg i hälsoappen och jag tycker nog att dryga 5000 steg en dag när jag suttit still i bilen i över 7 timmar är en smula Heja mig.
Sala var iallafall fint. Lite Madicken hus i den delen där jag befann mig och bara det gör hjärtat alldeles mjukt och mört kan jag tycka.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Dag två startade lite väl tidigt ansåg kroppen då jag suttit uppe och jobbat till sena natten trots att ögonen for igen på tok för många gånger, men så är ju mitt jobb, bara för att jag kör bil genom halva landet så har jag ju klienter under tiden där jag behöver lösa case som mailas in, rings in eller bara måste styras upp och lösas. Och summan av den kardemumman blir ju att man får jobba när man kommit fram, för nästa dag är ju inbokad med möten och ytterligare 7 timmar hem i bil.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Så kroppen tyckte att klockan plingade lite väl tidigt men tisdagen skulle bjuda på möten i Horndal och dit var det 45 minuter att köra från Sala.
Men lön för mödan fick jag verkligen kan jag säga, de här damerna som sköter produktionen och logistiken på just det företaget jag skulle besöka, de är ljuvliga att komma upp till.
En hord av starka kvinnor med så mycket skinn på näsan, skratt i blick och spjuver-egenskaper att en svag man skulle lägga benen på ryggen och springa därifrån.
Jag älskar det! Alla gånger.
Några timmar senare skulle jag fara hemåt igen och det var där och då jag körde förbi detta hav av lupiner. Och där stod dom. Ljuvliga rosa som man nästan inte ser här nere hos oss men där, där fanns dom och nästan sträckte på sig ännu mer och tjoade ta oss med hem.
Såklart tänkte jag.

lupiner, dikesblommor, horndal, jobbresa, hav av blommor

Så med hem fick jag ett fång lupiner, som idag knöts till fina buketter med vita sidenband att ge barnen på skolavslutningen. Ljuvligt ljusrosa stolta starka dikesblommor. Som klarade hela resan hem och kvicknade till i sin slokenhet efter några minuter i vatten.
Bara en sån sak.

Starka nackar jämför jag lupinerna med.
Kanske är det därför jag älskar dom.
Att dom påminner om stolthet och rakryggad självkänsla.
Att det är okej att slokna lite men att med näring och kärlek lyfter du kraft igen.
Jag kanske är en lupin.
Vi säger så.

Kramar

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *