ett litet d.i.y projekt

Vad här vi här för spännande saker tänker säkert du.

En högst ordinär glasburk från Lagerhaus.
Gröna små plast-marker jag knyckte i mannens vvs-lådor.
Gröna tallismaner man får när man handlar produkter från HansGrohe.
En knallig härlig rosa limpistol och så en bunt med limpatroner.


Bara den där limpistolens färg gör ju att jag skulle kunna gå en aning bazooka och limma det mesta som kom i  min väg, och jag förstår ju Julia som nästan gör det. Ni anar inte vad man kan skapa med limpatroner. I snitt gör hon nog av med några förpackningar i veckan.


Jag glömde ju färgen. Färg måste man ju ha till mitt lilla D.I.Y projekt också.
Om man nu inte vill ha dom gröna markerna synliga…

Kanske har ni liksom jag fallit lite halv-pladask för vaserna DOT från danska House Doctor.
Stora härliga vaser med runda plattor som ett vackert hölje i keramik.
– Jamen hur svårt ska det va. Tänkte jag i vanlig ordning och hade väl en sådan där nu-kliar-det-i-fingrarna-av-skapande-lust dag.
Nu menar jag ju inte på något sätt att förringa konstnärens skicklighet med sina keramikplattor…men när jag frågade mannen om han kanske kanske hade något platt, tunt, runt som jag fick knycka och aldrig lämna tillbaka, anade han oråd men han anade nog hur orolig han skulle behöva vara.


Första etappen redo.
Och det hela var just så enkelt som det ser ut att vara.
Lite smält lim på en platta, lite snitsighet i handleden och så bygger man på allt eftersom.
Det tog kanske tio minuter så var det klart.
Det var ju hanterbart även för mig som lider total brist på tålamod.


Och så här blev den.
Och nu sitter ju hälften av er och skakar på huvudet och tänker att oj oj oj vart ska hon placera den där?
Och hälften av er kanske springer in i skafferiet och letar burkar och annat man kan limma fast saker på.
Huruvida jag kan få Sveriges D.I.Y skapande att öka skall vi låta vara osagt men håll med om att den blev ju ändå ganska söt…den lilla…annorlunda vasen.

Men som sagt.
Den där färgen var det ju också.
Och här hittade jag en gammal Chalk Paint i skåpet. Lite hederlig kalklitir färg kan man säga.
Fördelen med den är att det där med finlir kan slänga sig i väggen.
Här gäller det att kladda och slaffsa.
Färgen ska rinna, det ska penslas på som geggamojja och man får göra det i två omgångar och låta torka emellan. Behöver jag ens skriva hur roligt det är att inte behöva göra så evinnerligt finlir.


Ananasen.
Det är så arbetsnamnet blev om du frågar min man.
Det blev en ananas.
Men en unik sådan.
Och, för nästan ingen peng alls.
Och vem vet, imorgon kanske jag glaserar den i grönt…eller guld.
Det något med det där skapandet som ger energi.

Lite som jag brukar resonera med Julia. Det är inte alltid målet, det klara resultatet som är vinningen.
Ibland är det resan dit som är den verkliga vinsten.
Och lite så var det med min lilla DOT-vas.
Evinnerligt roligt.

Maja Carlklint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *