äggjakten

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

 

Så var fyra dagar av påsk urkramade, urvridna och ihopknölade som crepepapper.
Men vilken påsk det blev.
Vilket väder det bjöd på.
Till och med jag som högst ogillar påsken (och nästan inte ens vet varför vi egentligen firar den, mer än att det är fantastiskt skönt att vara ledig och fantastiskt härligt att under fyra dagar ha flyttat ut på altanen.

Altanen som vi (mannen) skurat in i minsta vrå, jag har tvättat alla soffdynor och sytt nya innerkuddar, möblerat ut krukor och gjort början på fint, vi har tom hunnit ta en lång cykeltur, den första i år, till en sjö där vi låg i solen i flera timmar och bara njöt..

Så den här påsken, ja vilken påsk!

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Den här påskaftonen har vi inte haft några barn, inte ens en liten påhälsande påskkärring har vi sett skymten av. Märkligt egentligen.
När vi var små kunde man knappt bärga sig innan man satt och knåpade det ena påskkortet efter det andra uppe vid skrivbordet i flickrummet. Ritade ovala ägg och påskkärringar på kvast och skrev Glad påsk önskar Ija (Ja jag kallades så som barn, Ija)
Och så ner med allt i en korg, på med utklädnad, röda kinder, svarta fräknar, schalette på och kjol med förkläde, hejhopp.
Och vilka vinter man kammade hem. Hela korgen full av godis och grannar en smula uttröttade. Troligen. Jag var alltid ihärdig som barn (då också) och hade nog det där All-in tänket redan då kan jag tro.

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy
Hur som helst, ni vet ju redan att påskharens ankomst, som Alice längtat mest efter, näst efter sin födelsedag som går av stapeln om en vecka, den kom redan förra lördagen.
När jag tidigt, för man visste ju inte när Alice skulle få för sig att vilja ut och leta, smög ut i röda gummistövlar och halvklädd pyjamas och gömde påskäggen (ni minns Humle och Dumle?) och påskpresent-påsarna… Ja nu kanske just påsarna inte fick sådan omsorg i det där gömmandet när jag nu ser bilderna efteråt, riktigt så mycket möda gjorde jag tydligen inte i att dölja dom på bästa sätt…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Och knappt hade solen gått upp fören Alice stod vid fotänden och med sitt gestikulerande funderade på om vi skulle ut och leta påskägg före eller efter frukosten.
Om påskharen hade varit där under natten, om det där ljudet hon hört var han eller något helt annat.

Den där frukosten som jag knappt hunnit fundera på (jo såklart att jag hade men det sa jag ju inte till Alice, man fick ju försöka finta bort henne lite)
– Vi kanske kan sätta på lite kaffe först Alice……du brukat ju inte vakna fören om en timma…minst…?!
– Näää men tänk om Påskharen varit här?!
Ja, det där med traditioner och jultomten, påskharen, tandfen och alla varelser jag någonsin valt att spinna vidare på, jag får någonstans skylla mig själv att det blir otroligt uppjagat där i barnasinnet men jag måste erkänna att jag kan inte hejda mig.
Någonstans lider mitt arma sockervaddsluddiga hjärta av att det finns barn som aldrig ens sett skymten av vare sig tomte, påskkärringar eller påskharen och då skulle jag bara vilja ta alla i famnen och på bästa övertygande sätt förklara att jodå, dom finns. Allihopa finns.
På riktigt.

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Det är i den är tidiga arla-morgon-stunden som dom röda gummistövlarna blir ett faktum att klaffsa omkring i ute i den daggblöta trädgården, allt för att hitta det perfekta gömstället nummer ett.
Trots att barnen letat efter sina ägg just i denna trädgården flera gånger och att varenda pryl jag gömmer i någon form utav skattjakt ala Sjörövarkaptenen Enok eller vid kalas så tror jag ju att dom vet, år efter år precis vart dom skall gå men nej, icke, dom springer alltid åt fel håll, åt motsatt håll och så blir jag så där gurgligt lycklig i hjärtat och tänker att Åh dom har barnasinnet kvar. Dom låter med flit mamma tro att dom inte vet var dom ska leta.
Fast dom vet…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy
Här stod dom då en stund och studerade vegetationen och visste ju inte att det inte fanns något där och hur ska man veta det när man inte hade den blekaste om vad man letar efter.
Förra året var äggen målade i guld med knallrosa rosett, året innan minns jag inte och i år är det kaniner.

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Ett tag trodde jag faktiskt att Alice var på väg att ge upp en smula men sen samlade hon kraft igen och vände huvudet mot där jag alltid gömmer saker…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Rhododendron!
Perfekt gömma vid äggjakt.
Fast jag hade ju klämt in de stackars äggen en smula långt , jag erkänner det…

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

 

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

 

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

easter, easteregg, äggjakten, påsk, påskharen, diy

Men, välgömda eller inte.
Årets påskäggsjakt löpte väl ut och lyckliga barn hittade både godis, nya sneakers, hår-snoddar, armband och lite smått i sina ägg.
Det är fint det där.
Att det finns en tacksamhet för påhittet.
Jag hoppas jag får hålla på länge.
Att det inte ska ebba ut i att påhittet istället ska ersättas med en slant i handen.
Så där som vissa gör.
Ger barnen en slant i handen och välmenligt säger – Så kan du köpa något du önskar.
Tanken är god. Tanken är jättefin. Jag säger inget annat.
Men jag hoppas för min egen skull, att jag aldrig ska behöva sluta med påhittandet, att man hellre vill ha det, istället för en slant i handen.
För till syvende och sist så utstår jag gärna fler brännblåsor av limpistolen, bara jag får fortsätta med traditioner, lite hitte på, lite sagor och lite som min man säger ”Lite för mycket”.
Jag är gärna Lite för mycket.

Kramar

Maja Carlklint

påskäggen

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

 

GLAD PÅSK på er alla fina.

Ja idag springer nog, troligen, de flesta barn under 13 år och letar i varenda skrymsle och vrå efter påskharens framgång av att ha lämnat lite ägg och presenter gömda.

Och hos oss fortsätter traditionen med att just hålla påskharen vid liv för om det är något som hör barndomen till så är det väl alla dessa sagor, sägner och traditioner.

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

 

Hos oss, eller till oss, kom påskharen redan förra lördagen då barnen detta året inte är hemma men, påskägg är lika viktigt för dom som för mig, eller tvärtom.
Det är troligen ännu viktigare för mig att få fortsätta med skapandet och påhittandet utav det som blir årets påskägg år efter år.

För påskäggen är viktiga. Iallafall för Alice som fortfarande är övertygad om att Påskharen är lika verklig som jultomten och det finns ingen som kan berätta hur allt hänger ihop mer övertygande än henne.
Det är nästan så jag själv börjar tro..

Man, ska vi titta hur dom blev i år?

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

Det absolut bästa med att låta pysselhjärnan löpa amok är att man kan plocka fram och återanvända äggen år efter år.
Det absolut sämsta torde väl vara alla dom brännblåsor jag ådrog mig då jag skulle limma fast alla små detaljer med limpistolen.
Fyra stycken kan jag stoltsera med.
Verkligen Aj, men vad gör man inte.

påskäggen, diy, easteregg, påskharen, easterbunny

Priset för överambitiös kan möjligen delas ut när man plockar fram rouget ur sminklådan och börjar lägga lite lätt makeup på äggen..
Att man klipper isär hårdekorationer och älskar att barnens pyssellådor är så fyllda av allsköns pryttlar klappar man liksom händerna åt så där barnsligt förtjust och smyger upp och ner i trappan där man står nere i tvättstugan och smyger och nynnar och lyssnar med ett öra spänt så inga små barnfötter kommer nertassande.

 

 

Förutom de två äggen som liknade Humle och Dumles påskiga kusiner fick även tjejerna nya våriga sneakers som present. Hur länge dom får vara vita låter vi vara osagt.
Dom var iallafall fina första dagen…

 

2019 års påskägg.
Ta-daaa!
Så här blev dom.
Imorgon ska jag visa hur det gick med äggjakten när de hittades.
Men tills dess önskar jag alla en fantastiskt påskaftons kväll från vår soliga altan.

Kramar

Maja Carlklint

påskris – check

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Knappt hinner man packa ihop och stuva undan julsakerna i sina lådor fören det är dags för nästa lilla happening.
Påsken.
Ja då ska det pyntas och dekoreras, vara fjädrar och harar och påskägg i stort och smått.
Vi ska få mer eller mindre prestations-stress över vilken accent-färg som ska dingla i riset detta år.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Jag kan omöjligt säga att jag är en älskare utav påsk.
Jo jag älskar ju att göra fint med lite dekoration så länge det inte är färgglatt utan mest vitt och betong som barnen sa.
Dessutom tänker jag återvinning när det gäller påskriset och plockar ner det från vinden år efter år.
Och i år var det rena rama lyckan för fjädrarna från i fjol satt tom kvar.
Jamen tänk så finurligt och tidseffektivt.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Det där med påsk har jag annars otroligt lätt att glömma.
För mig är det en högtid, och kommer nog alltid att vara, som jag bara glömmer bort.
Rätt som det är så finns den.
Jag påminns redan i början av april i butikerna som redan då dignar över av gult påskpynt men dit hör ju inte jag.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

I vårt kök uppe på fläktkåpan står en vit tupp.
En väldigt stor och reslig tupp med enorm röd tuppkam.
Den där tuppen har det tvistats om lite vid frukostbordet förra veckan mellan Alice och Julia där Alice ville ha det till att det var en höna, medan Julia och Fredrik kämpade för att det var en tupp.
– Men Alice hur tänker du nu, hönor är ju bruna? Sa Julia lite väl bryskt.
– Fast mamma gillar ju inte färg Julia, så hon köpte en vit höna, har du inte sett vårt hem? Ingen färg, bara grått grått…

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar

 

Nu är inte det riktigt sant fick jag flika in och försvara mig där jag stor i badrummet.
Vi har ju både rosa och mörkblått som accentfärger till allt det grå.
Det höll hon med om.
Det är väldigt mycket rosa toner i hennes och Julias rum, men annars mest gråskala, så tuppen var visst en väldigt vit höna, med tuppkam..
Vi gav upp där.

påskris, påsk, easter, easteregg, påskkärring, blåkulla, fjädrar
Men i riset i år, igen, hamnade dom handgjorda fina fjädrarna i dimrosa och prickigt.
Jag älskar dom där prickiga.
Så nu kan ju påsken komma då känner jag.
Riset på plats, vi har jobbat av en hektisk arbetsvecka fylld med gapskratt och fantastiska klienter, äggjakten gick av stapeln redan förra helgen då vi firar påsk utan barnen detta året, för första gången på tre år vilket fick Alice att bli en smula nervös över Påskharens vetskap eller inte.
Hon resonerade som så att hem till oss hittade han ju, det fick dom ju bevis på i lördags.
Men undrar om han även nu då hittar hem till pappa och Linda?
Man kanske borde skrivit en lapp kände hon.
Med karta och så..

Jag önskar alla en fantastisk skärtorsdag.
Oavsett om man fått in ris, tuppar, kycklingar eller inget påskpynt alls.
För jag håller fast vid tanken, att det där med påsk, det är som med Triss:
Plötsligt händer det…

Kramar

Maja Carlklint

puttekulor

puttekulor, putta kula, glaskulor,

 

Kommer ni ihåg dom här?
Skolgårdslek i tidiga barnår.
Puttekulan. Glaskulan. Ja vilka namn har den mer månntro?

puttekulor, putta kula, glaskulor,

När vi var små spelade vi massor, både hemma och på skolgården. Man byggde de små tornen och ömsom vann ömsom förlorade de käraste kulorna man hade.
På barnens skola spelar dom massor, det är det säkraste vårtecknet som finns tror jag, när kulspelandet kommer igång.
Inte bara att det är försnillans roligt, det binder ihop alla över åldrar och skapar en fantastisk gemenskap, när man puttar kulor spelar det ju sällan roll om du går i förskoleklass eller femman.
Förbaskat fint det där.

Det skiljer sig ju dock lite det där puttandet kan vi slå fast här hemma.
För Julia och klasskompisarna gäller det att följa reglerna och att vinna.
För Alice del handlar det mest om känslan att ha alla dessa fantastiska kulor i sin ägo, att ha gjort en riktigt bra byteshandel, ni vet om du får mina tre Prickisar så får jag din största Aquabits.

puttekulor, putta kula, glaskulor,
För högvärdes-godset, det är dessa mina vänner. Åtminstone om man frågar Alice.
Kulorna stora som golfbollar.
Att dom har ett högre värde för henne än för någon annan hör troligen också ihop med att dom här, dom fick hon av sin hjärtevän V.
Han och hon som skriver lappar och brev till varandra, med pussar och kramar och Älskar dig orden.
Han och hon som knappt vågar prata med varandra utanför klassrummet men som förenades i prat över kul-puttandet.
Just det var lycka den dagen hon kom hem.
– Mamma idag har V och jag pratat med varandra! Och så fick jag hans finaste kula…
Och någon dag efter gav han henne kula nummer två.
Jamen hjälp så sockervadds-sött den där sjuårsförälskelsen är.

puttekulor, putta kula, glaskulor,

 

Visste ni att alla kulor har namn? Det visste inte jag. Men tänk vad klokt och viktigt det är med små barn omkring sig som kommer med kunskap även till min gamla hjärna.
Det är Slime, Kattögon, Stenisar, Spagetti, Vattenkulor, prickisar, Suddisar, Äggisar, Aquabits och Thunder… sen finns det ju troligen några hundra till för den riktigt inbitne men dit hör ingen av dom ännu. Tack och lov kanske. För då måste jag nog sätta mig in i namnen lite mer.
Just nu får man en himlande blick från Alice när jag inte lägger namnen på minnet utan frågar lika vetgirigt och nyfiket varje gång.

puttekulor, putta kula, glaskulor,

För som sagt för Alice tror jag det mer handlar om känslan av mängden och hur vackra dom är.
Helst skulle hon vilja ha med sig hela kulpåsen till skolan men ställer vi den på vägen mäter den 10 kilo, så ni förstår ju. Det är som en icapåse full. Det blir lätt så när det är arvegods efter äldre syskon.
Nu har hon sansat sig och lägger bara ner en kulpåse som kanske uppnår en vikt av 5 kg. Vilket vi såklart har åsikter om men så länge hon själv bär sin ryggsäck så får hon väl kånka guldgruvan fram och tillbaka tänker vi.

puttekulor, putta kula, glaskulor,

puttekulor, putta kula, glaskulor,
Så vårtecken kan komma i olika skepnader slår vi fast.
Det handlar inte bara om att damma av utemöblerna och avnjuta kaffet lutad mot en solvarm husvägg, eller att med ett fantastiskt lyckorus få magasinera alla vinterskor i klädkammaren och med lystna blickar säga Jamen Hej och Välkomna fram till alla vackra pumps och sommarskor.
Det handlar inte heller bara om att äntligen montera upp studsmattan i trädgården och hoppas att nätet håller en säsong till.
Det kan handla om något så enkelt och vackert som att se en hel skolgård förenas i puttekulor och se hur dom sitter där lite på tok för lättklädda men med toppluvor på, och förhandlar fram och tillbaka över kulors värde, inte värde i kronor, utan värde för hjärtat och ögat.

Puttekulor alltså.
Vissa saker vinner över generationer.
Fina saker det.
Och slår skärm med hästlängder.

Kramar

Maja Carlklint

firande av 46

 

Låt oss titta lite på hur vi som bäst firande maken, mannen, kärleken och barnens bonuspappa.

Hej Lördag.
Hej Solsken.
Hej Sovmorgon och uppdukad frukost utav barnen.

Vilken strålande solskensdag vi har här där vi bor.
Nästan så man sitter och får läderhud och djup rynka ovan näsan för man måste kisa hela tiden.
Eftersom jag är så evinnerligt dålig på att ta fram mina solglasögon så att jag kisar får jag ju skylla mig själv för kan jag tro.

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

I tisdags firade vi ju mannen som  kunde klicka i siffran 46 och det tänkte jag att vi drar igenom lite.
Jag slutade ju lite tidigare och hämtade barnen och åkte hem och fixade inför middagsplanerna.
Vi dukade lite lätt, barnen plockade blommor och så bakade vi klart tårtan.
Självklart tårta och inte vilken som helst men det visar jag längre ner.

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Laxfjäril med räkor och goda tillbehör skulle vi laga..
När vi var i fiskaffären förklarade Alice för alla som var där att när man ändå nu hade tagit sig dit så kunde man lika gärna köpa ett gäng havskräftor, det kan man aldrig få för många av om man frågar henne. Det och räkor. Våra räkor stekte vi lätt i olja och vitlök. Laxen fick bara en touch av salt och peppar och mer eller mindre bara sa Hej i pannan (och till 1 kg smör, man måste ha mängder med smör)

 

 

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Gott vin hade vi såklart också, det hade dock mannen själv fått åka förbi och botanisera bland, och nu det sista har han kommit hem med idel goda spanjorer. Det italienska har vi nästan klivit ifrån och det vita franska och kroatiska är inte riktigt värme för ännu.
Vitt vin hör nästan ihop med värme, altan-häng och grill. Lite så.

 

Och så det bästa.
Att få fira!
är det något barnen älskar att göra så är det att fira. Sjunga och Hipp Hipp Hurra’a för kung och fosterland och sen formligen drösa presenter över vederbörande.
Och det finns nog ingen som är så tacksam att ge hemma-snidade presenter till som mannen.
Han öppnar sakta, vänder, vrider och frågar och dom berättar och så kan det hålla på en evighet.

 

Vi har ju en minst sagt pysslig dam i huset som älskar att skapa, och varje gång blir jag så där otroligt imponerad hur hon kommer på allt, och att allt som är kartong och limpistol får en fantastisk match in heaven. Här var det ett födelsedagskort med vev..

 

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Tårta hade vi ju också på firandet.
Trots att den såg så lätt och enkel ut att göra så var det verkligen lite trickigare än man kan tro att skapa en vidunderlig godistårta som troligen gav oss årets rekommenderade intag av socker.
Men vad gör man inte när någon fyller år kan jag tycka.
Sen kanske vi troligen ska uppgradera den lite till nästa gång men på det stora hela fick den 10 av 10 när barnen röstade….medan vi vuxna satt och försökte peta ihopklibbade polly och dajmkolor ur tänderna.
Men det är ju så livet är.
Tänker jag.

 


Kola-remmarna som skulle vara med som dekoration gav en direkt aha-upplevelse till 80-talet när man alltid fick köpa en påse och så hade man den nästan hela kvällen.
Jag knöt alltid knutar och bet av, och så knöt man nästa knut och knöt av.
Faktiskt trodde jag inte att det skulle vara så lätt att hitta de här snörena (eller remmarna) men en klassiker går väl aldrig ur tiden.

godistårta, kalas, scanlan theodore, ted baker

 

Såklart hade vi lite andra presenter också och inte bara hemmasnickrade.
Fukt och energigivande hudkräm (som kanske inte var önskad men som jag tyckte behövs) och så lite snygga kläder. (som var önskade)
Det där med firande måste ju vara det bästa som finns.
Jag går verkligen igång på alla cylindrar när det vankas kalas och födelsedagar och turligt nog, troligen, så glömde jag köpa hem ballonger annars hade nog köket tippat över en smula.
Ballonger och PomPoms, finns det något mer kalasigt än det?
Det måste ju kvitta om  man firar 46 eller 11, vissa saker passar alltid.
Iallafall om jag är kalas-general.

Firande av mannen, kärleken, maken och bonuspappan: Check.

Happy Lördag.

 

 

 

 

 

 

 

Maja Carlklint

två dagar spa

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Här har veckan flanerat framåt må jag säga och det mesta ska ju ske på samma gång så inte nog med att vi hunnit med att tillbringa hela helgen på lyxigt spa och fått russinhud av allt poolande så ska det ju planeras för både mannens egentliga födelsedag som gick av stapeln igår och så drar ju vi påskfirandet en vecka före alla andra eftersom barnen inte är hos oss över påsk i år och några önskar ju besök av påskharen…

 

Hur som så hej fina ni!
Jag tänkte att vi får väl ändå se hur det begav sig där nere på Strandbaden i Falkenberg innan jag visar er hur vi hyllade mannen igår.
Bilden ovan känns ju egentligen onödig men ja, så ser ni att jag packade ner ett par högklackade för kvällens festligheter i restaurangen..

 

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Sen kommer allt i en helt okronologisk ordning lite så där fladdrigt som kännetecknar mig på något sätt.
Men tänker att det viktiga är ju inte att jag lägger tid på att flytta om bilderna utan att vi faktiskt tittar lite på festligheterna.

Där har vi Kärleken i det som blev vårt rum. Det var faktiskt samma rum vi hade sist vi var nere så det kändes ju bekant och bra att vi redan för två år sedan hade bekantat oss och sagt Hej.
Viktiga saker.

 

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Ombonat i pur Hamtons stil med böljande palmer, mörka träslag och fladdrande sänghimmel.
Som gjord för att snubbla in sig i på kvällningen men peppar peppar så klarade vi oss båda två från att trassla in oss.
Den var dock väldigt bra att dra för då vinddraget från ventilationen gick på någon slags högsommar-inställning och hur mycket vi än letade hittade vi ingen dosa för att kunna justera det, gav upp och drog för sänghimlen istället. Kanske var det tanken från inredaren?

 

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

Havsutsikt från balkongen med röd vacker solnedgång som en tavla förgyllde högtidsskålen på ett ypperligt sätt, och när detta skedde hade vi ju tom upplevt The Ivory Ritual  vilket kort och gott kan översättas som total avkoppling med fotbad, olika bastus med olika effekter, isbad, varma bad, hamam-skrubb, helkroppsinpackad i lera och så insmord i solrosolja och in i en avslutande bastu med bris.

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

När ritualen var över efter några timmar svepte vi in oss i badrockarna, tog varsin handduk  under armen och skred runt en smula innan det var dags för mig att få en Gold ansiktsbehandling under 45 minuter och Kärleken en helkroppsmassage under samma tid.
Ren lyx kan intygas och om vi inte var mjuka som kokta sparrisar före så var vi det defenitivt efter och benämningen ”Spa-hår” hade nått en om möjligt ännu högre dimension av status.
På mig ska tilläggas.
Mannen var snygg som vanligt medan jag kunde bli tagen som Diana Ross look-a-like om talang-jägare hade smugit runt i korridorerna.
Så ja, när vi där på kvällen före middagen och iordningfixandet njöt av den kylda Bollingern så mådde vi inte fy skam.

 

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Dag två vaknade vi tidigt av att det lät som Bernad och Biancas Albatross satt på balkongen.
Jag har då aldrig varit med om att en liten trut kan låta som en väldigt stor.
Och så tidigt på morgonen dessutom.
Nåväl, man vaknade ju och det gav ju pluspoäng för att hinna njuta av en lång och fantastiskt frukost.
För om det är någonting som dessa Spa-hotell, både Strandbaden och dess motsvarighet i Ystad kan, så är det att bjuda sina gäster på en dådig frukostbuffe.
Tack säger vi.

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Så dag två gick i ungefär samma lunk som dag nummer ett.
Till och med lite mer soft för nu hade vi inga tider att passa mer än att vi bara fick vara i det öppna spa’et till eftermiddagen men det var ju tur att dom satt en sluttid, russin-varningen på huden är annars ett skriande faktum.
Men, vi testade alla utomhus poolerna och låg sedan länge och väl i den grundaste inomhus med utsikt över havet.
Någon nöd på oss gick det inte.
Intygar.

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Ja där är hon ju.
Diana Ross med sitt Spa-hår och på väg till middagen och jag måste ju erkänna att jag ser måttligt road ut, det kanske mer har att göra med att jag var en smula mör.
Det blir lätt så när det går liiiiite för sakta och är liiiite för ”sakta lunk”.
Men, så här såg hon ut.
Förtydliga det där med spa-hår kanske jag behöver göra kom jag på om nu någon undrar, det brukar ju bli så, att vissa frågetecken uppstår när jag skriver.
Långt hår som påverkas av den höga luftfuktigheten och vatten och all ånga som avdunstar från huvudet, det blir som ett ostyrigt stort frizz utav det. Tänk Skatbo. Lite så.

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

spa, strandbaden, weekend, högklackat, fodralklänning, champagne

 

Det var två dagars spa det.
Väl förpackat i några foton.
Jag hade ju kunnat gå en smula crazy med kameran där inne för det är otroligt vackert och varenda detalj är värd att föreviga, speciellt den otroligt vackra koloniala trappan i entren, jag dör så vacker den är men det blev inte att kameran var med, den tål ju inte fukt så bra, än mindre än mitt hår faktiskt.
Men njutit har vi. Av stället, av rummet, av atmosfären, av ljuvlig tre rätters middag och gott vin, av samtal och skratt och närhet och att känna sig tvagad från topp till tå så här innan sommaren kan ju aldrig vara fel….

 

Maja Carlklint

boule

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Jamen hej lördag säger vi väl då efter en vecka som sa fullkomligt POFF-POFF.
Eftersom jag tyckte att förra helgen gick POFF var det ta mig tusan inget i jämförelse med den gågna veckan. Alltså POFF-POFF.

Men, nu sitter vi här i bilen mannen och jag och ska ner och få oss ett lyxigt värre spa-ande för att fira mannens ökade år (Hurra!) och för att våra kroppar behöver det kan vi väl summera.

Men då passar det ju ypperligt tänker jag att berätta om den roliga onsdagen jag tillbringade med kollegor, tillika vänner, med att spela Boule. Det var roligt minsann kan jag lova.
Och så får man reda på helt nya sidor hos sig själv, bara en sån sak.
Som att jag tydligen trots allt är en smula tävlingsinriktad.

 

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Jamen titta, här står ju några utav dom, dom där jag arbetar med varje dag.
Och kommer väl pensioneras ihop med dom också kan jag tro.
Dom där som  mer är som en andra familj än som strikta kollegor. Fint det där kan jag lova.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Och så han då. Den lilla fransosen. Eller ja nej det var han ju inte men vi kan ju fantisera om det så, det blir ju lite mer rafflande då kan jag tycka. Den där lilla fransosen som skulle lära oss att spela (förstå) boule och att hålla oss till reglerna…

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Jag var faktiskt inte det minsta bra först.
Inte alls. Var nog mera en skam för laget än en sådan där man verkligen inte kan vara utan.
Hade det blivit ö-råd mitt i allt hade jag garanterat blivit utröstad.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Här har vi Elsa, hon den godhjärtade kvinnan som visade sig vara en fenomenal boule-spelare och som gillade när vi först kom i underläge för det var då man kunde överraska på slutet. En strategi som höll kan jag säga. När det manliga motståndar-gardet hade räknat ut oss slog vi till.
Kallas list. Kvinnlig sådan.
Och så Cecilia, kvinnan med skinn på näsan och en rent ut sagt jäkel på att knocka bort motståndar-kloten från den lilla röda när vi som bäst behövde det. Eloge.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Taktiksnack kallar vi den här bilden.
Först låg vi under med 0-6 men det varade inte så länge.
Jag sa ju det.
Då måste dom ju ha Taktiksnack. Det förstår ju vem som helst.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Här skymtar vi Karin bakom poängpelaren.
Visste ni att det är hon som är skaparen bakom utseendet på min blogg, tillika min kära kollega och hon jag äntligen efter ett år kommer iväg till gymmet med. Bara en sån sak.
Eloge igen. Till henne. Grym på boule var hon också dessutom.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Bildserie i koncentration vid viktig poäng döper vi den här och nedanstående till.
Jag vill minnas att vi faktiskt låg en smula under, så det var viktigt det där.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Här hade vi övertaget även om det inte riktigt ser ut så.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Jag skrev ju att jag inte var en klippa på boule till att börja med, men det var ju för alla sa att man var tvungen att kasta bollen med handryggen uppåt. Jamen det fungerade ju inte alls med min kordination, men sen, när jag fick byta taktik och kasta bollen som ett barn skulle gjort, ja då jädrar i min lilla låda, då var jag ju äntligen räddad från det där med ö-rådet.
Puh, nära ögat kan jag lova.

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Han här, det är min chef och kollega.
Behöver jag säga att vi har enormt roligt, även om det på bilden ser ut som att han inte håller med det minsta i att vi är som en liten familje-klutt där på jobbet.
Hela kroppshållningen säger ju allt..

boule, balthazar, teko, fransoser, wineanddine, tekologistik

 

Men sen minsann. Jag sa ju det.
Det där med kollegor är fina saker det.
Att spela boule en vanlig onsdag i april är också fina saker.
Skratta så man får ont i ansiktsmuskler och drar på sig flera och djupare kråksparkar hör också till epitetet av fina saker.
Och att avsluta hela kvällen tämligen sent med en fantastisk middag och ännu mera prat och babbel och skrattgropar, jamen det värmer ju upp vilken stel kropp som helst.

Så vi säger det.
Att Boule, det är fina saker det.
Och kollegor.
Minsann.

Hej lördag.

Maja Carlklint

sommardäck – check

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

 

Så sitter man här och det är söndagskväll på helgen som i fredags kändes evighetslång framför oss men som med facit i hand bara sa -Poff så var den liksom över.
Lite som att bli snuvad på konfekten kan jag tycka.

Men nåväl.

Ett säkert vårtecken, förutom att ställa om klockan till Sommartid, återkommer om det, var att äntligen, med betoning på Ä N T  L I G E N så fick Volvon sina sommardäck.
Wiiiieee!
Bort med vinter och in med sommar.

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

 

Bort med dessa på småtrist fälg och på med dom breda, lite stummare, redo för vår.
Dessutom drog mannen till med en ljuvlig utsides recond så tom det stora stenskottet jag ådrog mig i fredags bleknade en smula.
Stenskott får verkligen kroppen att malas sönder av sorg.
Så onödigt.

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

 

Sommardäcken. Åh ljuvliga tingest.
Jag älskar verkligen min (vår) bil men jag älskar den om möjligt ännu mer med dessa på..

Helgen då.
Poff.
Ni vet när Anden i sagan blåser i handen och önskningen poffar.
Exakt så.
Poff.

Den evighetslånga två dagars har nog aldrig passerat så snabbt och av den stora såg vi knappt skymten när hon nästan hela lördagen tränade gymnastik på annan ort i vad som månne vara jordens mest fantastiska gymnastikhall med en typ utav skumhav där dom kan landa lätt efter alla volter.
Väl hemma, en sån där äta-duscha-kramas halvatimma när lillasyster hängde sig fast som en igel som om hon befunnit sig på jordens andra sida i minst ett år, minst.
Men det är fint det där.
Saknaden, tillhörigheten, att vilja vara tillsammans.
Sen försvann hon. Eller försvann och försvann men jag körde henne till Bästa Vännen E där det skulle bli sleepover och så poff hämtade jag henne 24 timmar efter och så var söndagen också till ändå.

 

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

 

Men idag, förutom att vi då hade Alice bästa vän Saga här så tror jag vi svämmades över av de där trygga säkra vårtecknen.
Ni vet Sommartid. Den kommer varje år, och varje år är jag, blir jag, lika förvånad.
Varje år.
Kroppen vaknar när den brukar och solen skiner in, man sträcker på sig och smyger upp och i chock inser man förundrat varför klockan i köket, som då inte ställt om sig per automatik, går en timma efter.
Och så känner jag mig snuvad, igen, på den där timman.
Varje år.

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken

 

Fler säkra vårtecken är när Barbieleken flyttar ut på en filt på altanen.
När Barbiesarna tar sin stora husbil och stoppar Ken i passagerarsätet (jodå, Barbie kör…) och så åks det på camping och de parkerar vid avgrundsstupet och så avslutas det med kalas och dans och lite kärlek.
Det är fint det.
Airbords ute på uppfarten istället för i garaget är ännu ett vårtecken.
Hela vintern har airbordåkande fått ske i garaget.
Vilket betyder att barnen frågar mannen om han kan köra ut bilen, och i sen ska det dammsugas upp ev grus där ute med den stora grovdammsugaren som ibland ger elektriska stötar mot klinkersgolvet, för att sedan bedjande be att mannen stannar kvar i garaget för bonuspappan är nästintill jordens roligaste att göra alla sådana här saker med.
Ni vet, åka skateboard, airbord eller elscooter.
Fast när han ska trixa brukar Alice säga
– Du behöver faktiskt inte imponera för mamma är inte här…

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken
Det ska fejas och skuras…
Vad är det med män och högtryckstvättar?
Fenomenalt smart och rent blir det men det är något med män och deras garage-maskiner.
Det är ju samma med alla sågar.
Det ska vara många, de ska vara stora, de ska låta och de ska kunna kapa, gira och det är klingor och det är läskigt, om ni frågar mig.
Jag går ständigt omkring och förväntar mig katastrof när jag vet att mannen är i garaget och sågar.

volvo, xc90, sommardäck, kärcher, vårtecken
Men söndag då.
Poff så var två dagar till ända men så fantastiskt skönt vi haft.
Den mesta tiden har spenderats utomhus, med sol på näsan.
Lunch, fika och tillsammanstid.
Utomhus.

Vårtecken och sommartid.
Sommardäck och recond.
Barnalek och spritt i kroppen.
En fin helg som bara sa Poff.
Minsann.

Men efter helg väntar måndag och jag ser verkligen fram emot det. Också.
Men helgen.
Poff…

Maja Carlklint

min förälskelse

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Min skoförälskelse hade nog sin begynnelse när jag första gången satte ner min lilla fem årings fot i de enda högklackade skorna min mamma hade i sin garderob.
Eller, högklackade är inte rätt ord men dom hade klack, en sådan där kloss-klack och dom var av loafers modell och bruna och jag tyckte dom var det finaste jag kunde ha på foten. Ja om man bortsåg från bästa kompisen Cillas mamma Sylvias svarta blanka halvhöga pumps då.
Men min mammas hade ju tofs och bara det ansåg jag vara värt mer.
Detaljer, redan då fastnade jag för dom.

 

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

När jag var sju år hade jag ynnesten att få Mamma Gittan som min dagmamma och himmelriket var ett faktum. Ingen körde bil så snyggt som Mamma Gittan, hon körde med två händer på ratten och raka armar, och det ingav sådant intryck av kontroll och styrka och jag föll pladask för det.
Mamma Gittan var den enda vuxna jag kände som lade en varsam och mjuk makeup när hon skulle åka till Linköping och handla mat och att få sitta med henne vid köksbordet där detta alltid skedde har satt fantastiska minnen. Hon hade sina sminksaker i en väska i köksskåpet, en handspegel och rouge på stift. Min mamma hade på sin höjd mascara i kakform, en liten platt ask med borste man vätte för att svärtan skulle komma fram och det var alles.

 

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Förutom att Mamma Gittan var godheten själv hade hon en stor klädkammare och flera klackskor och det var troligen där och då den där livslånga förälskelsen började gro.
Jag fick fribiljett till Himmelriket den dagen Mamma Gittan gav tillåtelse att jag utan tvekan fick promenera omkring i hennes skor.
Uppenbarligen sådde hon ett frö.
Från att jag var sju år hade jag nämligen min framtida bana stakad.
Jag skulle ha ett jobb där jag hade höga klackar och kjol.
Helst skulle jag vara lite chef också, eller flygvärdinna.

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Nu tror kanske alla att jag älskar och faller handlöst för alla skor med klack, för det är lite så jag får höra men där måste jag vifta lite med pekfingret och säga att nej, så är det ju inte.

Jag älskar vackra skor på hög klack.
Det handlar aldrig om mängden siffror på prislappen utan mer på design, form, material och passform.

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Men självklart har jag mina favoritdesigners.
Ted Baker är en utav dom. Speciellt på sina sommar sandaletter kan jag hitta njutningsfullt snygga skor att klä fötterna i, som dessa.
Fyndades i höstas och längtar tills sommaren bjuder in att få börja använda dom.

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Har ni tänkt på att de där små små sakerna vi låter våra barn vara delaktiga i som små, är det som sätter spår och skapar framtiden.
Har ni tänkt det. Att små små detaljer som ni kanske tror är av obetydlig art är det man som vuxen minns mest utav, de där små små fragmenten som blir till hela minnen.
Som Mamma Gittan.
Om jag kunde skriva ner alla mina små fragment och minnen av henne skulle jag troligen kunna knocka den totala tiden av hur länge man satt och grät till Pearl Harbour på bio. De där dryga tre timmarna filmen spelades kan jag med ärlighet intyga att jag grät åtminstone i 2 timmar och 57 minuter.
Lite så.
Och inte nog med det.
När filmen var klar och över och eftertexterna rullades på, vem satt och hulkade då?
Jag kunde verkligen inte försonas med det där ohyggligt sorgliga och den olyckliga kärleken och att Ben Afflek var så tjusig och satte varenda nerv i vibration.
Så där satt jag. I dryga tre timmar och kunde inte få det att sluta.
Sentimental Inkontinens, just saying…

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Skorna då.
Som mest har jag i dåtiden ägt 276 par skor, då räknar vi bort de där gummistövlarna och träningsskorna och så fokuserar vi bara på det roliga.

276..
Ska vi säga det högt?
T V Å H U N D R A S T J U T T I O S E X

När man läser det så verkar det ju en aning…tokigt.
Men ändå: Så befriande härligt och nej jag tror inte att jag var värst.

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

ted baker, shoes, high heels, fashion, in love

 

Att gå in i en riktigt fin skoaffär är som att hamna i himlen.
Köpenhamn dignar över av dessa butiker, likväl fanns dom i Edinburgh, och i Italien och jag slinker med lätthet in i alla.
– Jag ska bara titta lite…säger jag smygande och vips är jag redan innanför entré dörren.
Min man frågar då varje gång
– Vad letar du efter för något?

Men det är ju just det.
Jag letar ju inte efter något, jag njuter av det som erbjuds.
Njuter av doften, njuter av de vackra tingen, och älskar man skor så letar man aldrig.
Älskar man skor så hittar skorna dig.
När man minst anar det står dom där och bara pockar på uppmärksamhet.
Som dessa ljuvliga koboltblå.
Jag visste ju inte att jag behövde ett par blå sandaletter med fjärilsspänne.
Men när jag såg dom, då visste jag.
Förälskelsen var ett faktum.

Inlägget tillägnas min dagmamma Gittan, den fina kvinnan som troligen gav mig förutsättningarna att bli den jag blev, den kvinnan som tidigt förstod vad jag behövde. Att lyckan för en sjuåring var en klädkammare full av klackskor.

Maja Carlklint

mathimlen hos ruzmarin

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Tillbaka blickar till mathimlen vi av en slump hamnade på under våra fantastiska dagar i Opatija uppe vid Istriens vackra kust.
Eller slump och slump, mannen är en fenomenal letare och finnare utav alla sådana här saker och jag sitter mest efteråt med pösig mage mätt upp till hårrötterna och prisar gud att det där jag kan uppleva enerverande ibland, det ständiga sökandet efter det perfekta matstället istället för att vara spontana, alltid ger utdelning.

 

kroatien, date, dinnerdate

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

kroatien, date, dinnerdate, stentröms

 

Så även när vi hittade till fantastiska Ruzmarin på en liten tvärgata inklämd bakom byggnader men där det uppenbarades ett ljuvligt kök med delikatesser och råvaror att dö en smula för.
Vi gör ju gärna det, min man och jag, vi dör gärna en smula av fantastisk mat och dryck.

Livskvalité kallar vi det. La Dolce Vita säger vissa.

 

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Något vi hade en smula funderingar över var detta med vinerna. Vilka viner skulle möta oss i Kroatien tänkte vi. Franska viner? Som vi dessutom i somras inte hade fördjupat oss i så som vi har nu. Eller skulle vi mötas av det Italienska när det låg så nära?
Men aldrig trodde vi nog att vi skulle få uppleva himmel även där.
Istriens utbud, deras egna lokala vingårdar , dessa Vinogradi, slår det Italienska med längder.
Bara en sån sak var det värt att färdas dom där dryga 200 milen enkel väg för.

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Hur går det till annars det där sökandet efter kvällens restaurang med stort R.
Vi går aldrig på turiststråken om det finns sådana, vi går aldrig in där det ser ut att vara mest turister.
Vi söker det lokala, där råvarorna är behandlade med sådan kärlek att man gärna krupit ner till sängs med kocken om ni förstår hur jag menar.
Där de kan konsten att kombinera vinet med maten och där tonfisken inte kommer ut överkörd.
Lite så.
Och vi förlitar oss ofta på Tripadvisor. Där är vi även själva noga med att faktiskt ge beröm om beröm förtjänas och varför de får det, eller inte får det.

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

När vi kommer till nya städer kan ju detta vara lite av en utmaning men det är där min man kommer in i bilder. När jag är den spontana som skulle kunna fladdra in på den första restaurangen vi ser, som ändå matchar vad vi är ute efter, så är mannen mera återhållsam och har gärna både ett och två alternativ.
Med denna vetskapen är det ju en försnillande tur att jag liksom slank igenom hans lilla filter när vi träffades kan jag tänka..

kroatien anorexia bullemi ätstörning ruzmarin mathimlen

 

Nåväl.. eftersom vi ofta är på annan ort, just så var det iallafall i Kroatien där vi åkte till fantastiska platser för bad hela dagen och kom hem framåt kvällen till hotellet och då skulle dela både en flaska vin och göra oss klara och helst ha hittat en restaurang innan kl 21, så hängde jag nog mer eller mindre ut genom rutan när vi alltid for hemåt hotellet.
För så är det ju, åtminstone var det så i Opatija, att de låg tätt tätt, det ena vackra stället efter det andra med havet som utsikt.
Ändå, av olika anledningar, hamnade vi här, i mathimlen på Ruzmarin, inte bara en kväll utan tre.
Och belönades med både komplimanger, desserter och uppskattande gester för vår uppskattning till dom, till deras kök och deras råvaror.
Att få ynnesten att sitta där, med den nästan påtagliga värmen som ligger kvar efter timmar av sol, sitta mitt emot kärleken och min bästa vän, och intill pratas det högljutt på detta språk jag lovade mig själv att lära mig mer utav, för att jag ville, för att jag längtande.
Men nu är det snart sommar och jag kan inte fler ord än jag kunde då.
Men jag minns.
Känslan sitter kvar i huden. Värmen. Fascinationen.  Förälskelsen i landet, ljuden, dofterna.
Om jag får önska fritt är det tillbaka jag vill även denna sommar.
Att återigen bila ner och upptäcka det som är en del av mig.
Få uppleva nya mathimlar, nya stränder, ny klappersten, nya dofter, nya smaker, men framför allt få lov att återigen göra det med min bästa vän.

 

 

Tillbakablick Mathimlen alltså.
En måndag som denna när det troligen inte vankas nygrillade Cevapcici med bacon eller ljuvlig mängd av grillade skaldjur.
Tillbakablick, det behövde vi känner jag.

Maja Carlklint